Aftonbladet – 3 januari 1853, sida 1

As Nn qvinna. Åtminstone borde de ha med ett hett jern satt ett brännmärke på Hester Prynnes panna. Fru Hester skulle ha grinat åt det, det vill jag försäkra; men hon — det liderliga stycket — lär litet bry sig om hvad de sätta frampå hennes klädningslif! Ty, ser ni, hon kan betäcka det med en juvel, eller någon annan sådan der hednisk grannlåt och sen gå på gatorna så präktig som nånsin !, Ack, mens, inföll mera mildt en ung qvinna, som höll ett barn vid handen, plåt henne betäcka märket huru hon vill, så skall hon likväl alltid känna smärta deraf i sitt hjerta.n Hvad tjenar det väl till att vi tala om märken och brännmärken, antingen på henneg klädningslif eller på henneg bara panna? skrek en annan qvinna, den fulaste såväl som skoningslösaste at dessa sjelfvalda domarinnor. Denna qvinna har bragt vanära öfver oss alla och borde dö. Är det icke lag för det? Helt visst är det så, både i den Heliga Skrift och i lagboken, Må då de som bu förtagit den all kraft och verkan, tacka sig sjelfva om deras egna hustrur och döttrar fara vilse I Bevara oss väl, go vänner,, utropade en man ur hopen, finns det då ingen dygd hos qvinnan, utan den som härstammar från en helsosam fruktan för galgen? Detta är det hårdaste ordet af alla! Tyst nu, sladderkäringar, ty låset vrider sig i fingelseporten, och här kommer mistress Prynne sjelf. . Fängelseporten slogs upp inifrån, och först syntes, lik en svart skugga uppstigande i solskenet, den grymma och förskräckliga ger stalten af stadens profoss, med ett svärd vid sidan och en embetsstaf i handen. . Denne förebildade och föreställde i sin person hela den puritanska lagens rysliga stränghet, hvilken det var hans sak att i dess aldra nogs grannaste tillämpning utöfva på förbrytaren. Under det han med sin venstra hand framsträckte embetsstafven Jade han den högra på en ung qvinnas axel, hvilken han sålunda dref framät, till dess hon på tröskeln till fån.