Aftonbladet – 3 januari 1853, sida 1

igen 4 STOCKHOLM, den 3 Januari. Efter allt utseende har det nyss förflutna året utgjort slutet på en särskild episod i mensklighetens politiska historia. De kontrarevolutionära rörelserna, som företagits för att utplåna 1848 års händelser, synas hafva Ikommit till en vändpunkt just med franska Irepublikens upphörande. Den länge påtänkta statskuppen i Spanien har icke kunnat utföras, och till och med den konservativa ministeren i England fick kort innan 1852 års utgång lemna statsrodret. Friheten, som de sista åren lidit så många nederlag, synes således åter Ifå en framtid. Hvilka resultater detta lustrum, åren 1848 till 1852, för öfrigt kan komma att medföra för civilisationens fortgående utveckling torde ännu vara nog tidigt att beräkna; men vi äro icke af den tanken, att de samma blifva Iså obetydliga som många, äfven bland dem med oss eljest mera Jiktänkande, vilja föreställa sig. Iderna om menniskovärde och utvidgade menskliga rättigheter hafva spridt Isig i åtskilliga riktningar, der de förut föga förmärkts, och inom flera tyska och österrikiska länder hafva till följd af 1848 ärs politiska händelser stora reformer måst genomföras till lindrande af de lägre samhällsklassernas betryckta ställning under den förut allena jordegande aristokratien, hvilka reformer framdeles säkerligen skola bära goda frukter. Erfarenheten har dessutom förut ådagalagt att utsädet af 1789 års principer, ehuru det sedermera synts förqväfdt af militärdespotismen, likväl bibehållit sin groningskraft och medfört stora välgerningar för mensklighetens väl. Likaledes kan man antaga att de många stora sanningar som uttalades år 1848, ehuru de nu synas vara bortglömda på de flesta ställen, dock skola i sinom tid, befriade från öfverdrifterna, åter framträda och göra sig gällande.