Aftonbladet – 31 december 1852, sida 3

Sluteligen en liten kalkyl. Om ett stift med 100 prestenkor har 200 ordinarier, deraf omkring bälften pastorer, hvilkas enkor vore föreslagna till erbällanda af 300 och de öfrigas af 200 rdr oeh antalet vore ungefärligen lika stort af bygge klasserna, sä fordrades för de förra ärligen 15,090 rår, för de sednare 10,000. Till dessa 25,000 kunde fördelningen icke göras upp billigare än att pastorerne tillsitppte 20,000, de öfriga 5000, säledes ötverhufvud hvarje pastor 200 rdt eeh hvarje öfrig 50 rdr. För en pastor t. o. m. är dock 50 rår en icke så ringa utgift, när man betänker hans dryga ful:maktslösen och bosättning, hvartill med!ea vanligen mäste länas; hans utlagor till kronan, rikslagar, kommunen och stiftet; bans aflöning till komminister eller adjunkt, samt tjenstefolk ; uppfostran af hans barn och de vidsträekta enspräken på hans välgörenbet och gästfrihet. Alt detta gör ofta för booom omöjligt att samla något för de siva. Lönen är vanligen ieke och bör ej heller vara stort större än att den förslör till dagligt bröd. Detta tycker man dock vara för rikligt tillskarat; ty man ser och kan beräkna tillförseln, men icke utgifteroa. Jag trotsar doek äfven det bästa örständ, att för Preste-tåndet, vare sig stiftsvis eller en boc, ästadkomma ep pensionsioråttning, utan krattig haodräckniog från statens sida. Detta vore sä mycket billigare, som den fordom försvunna enkekassan i någon mån torde bafva kommt staten till godo, enligt äanu gängse tradition. P. (Insindt.) Bidrag till homöopatbiens sedrare historia och statistik. Under det, som bekant är, England och Amerika tillegna sig Hahnemanns lära uti nya undervisningsånstalter och serskilda sjukhusinrättningar med Dispensarier, börjar äter ä curopeiska kontinenten inträfta hvad Tegoer yttrade vid Atterboms inträde i svenska akademien: Nya skolan flyttar i den gamla. Sälunda har den som klinisk lärare bekante profeszor Rapp i Täbingen, under ärets lopp, infört homböopathiska principer vid behandlingen af sjuke, som anförtro sig ät honom, och skyr ej att öppet bekänna detta. Sammaledes har professer Tessier i dess kliniska undervisning vid Sit Margu rite, Annex till Hotel Dieu i Paris, infört Hahnemanns lära på följande nog egna sätt: . Han (Tessier) eger der vid hospitalet till sin dispositien för undervisnipgen 4 salar; 2:ne af dessa rymma 99, 2:ne andra 100 sjuksngar. Dessa 4salår har han indelat i 2 afdelmingar, en för vanli sjukbehandling en för den homöopathiska, mm serskildt kursal; för bådadera könen, i hvardera afdelningen. Efter 3 ärs säluada jemförande (komparatif) behandliog, bar i denne KElioiske lärares band följande öfversigt af resultatet uppstätt: 1 NÅ allopathiska afdelningen. Iatagna. Döda. Procent. 1849. — Män. 689, 87. 12,62. Qvinner. 398. 82. 20,62. 1087. 169. 14,7. 1850. — Mån. KLM 81. 8;03. Qvinner. 441. 46. 1043. 1195. 107. 8,99 1851. — Män. 901. Ti. 8,54. Qvienor. 541. 58. 10,72. 1442. 135. i 9,30. Summa 3724. 411. 11,03. I) Å bomöopathiska afdelsingen. Intagna. Döda. Procent. 1849. Män. 870 75. 8,62. Qvinner. 422. 51. 12,08. 1292. 126. 9,73. 1850. Män. 966. 63. 6,52. Qvinrnor. TV. 75. 19,34. 1677. 158. 8,22. 1851. — Män. 1083. 70. 6,43. Qvinnor. 609. 65. 10,67. 1694. 135. 7,96. Summa 4663. 399. 8,53. Jnligt prof. Tessiers anmärkning äro de skenbara räknefelen beroende af. qvarliggande vid ärsslutet, bvilka först vid detta ärs slut (1852) utgå ur räkniogen.