Aftonbladet – 29 december 1852, sida 2

Men hvarför ställer han oss der, hvarest: vi ej kunna undkomma synden? sade qvinnan. Jag tror att vi kunna undkomma hennes, sade Tom. Du får väl. sex, sade Cassy. Hvad vill du göra? I morgon skola de vara öfver dig igen. Jag känner dem; jag har sett alla deras praktiker; jag törs ej tänka på allt hvad de skola låta, dig undergå; och de skola än öfvervinna dig-till.slut! : Gud! min Gud!s: sade :Tom. xO, låt mig ej varda öfvervunuenle Kära duv, sade Cassy, vjag har allt hört dessa rop och böner mer-än en gång förut; och ändå hafva de blifvit kufvade och öfvervunna. Det är på samma sätt med Emmelina;. hon försöker ock att hålla stånd, och du försöker; men hvartill tjenar det? Du måste ge med dig, eller bli slagtad bit-för bit. Nå väl då, jag vill då dö!s sade Tom. De må nu spinna ut det-så långt de kunna, de kunna dock icke förhindra att jag slutligen dör! — och hvad vilja de sedan göra mig? Jag vet att Gud skall hjelpa mig, att fördraga, det intill ändan.,. Qvinnan svarade: ej; hon. satt och stirrade med sina svarta-ögon på: golfvet. . Torde väl vara rätta vägens, mumlade hon; men för dem som låtit sig öfvervinnag, för dem är allt hopp ute! allt, allt hopp! Vi lefva i smuts och blifva vämjeliga, tills vi vämjas vid oss sjelfva! Och vi tråna efter döden, och hafva ej mod att taga lifvet af oss sjelfva! — Intet hopp! intet hopp! intet hopp! — den der flickan, — just vid samma ålder som jag var! Du ser mig nu., sade hon till Tom, i det hon talade mycket fort; du ser hvad jag är! Nå väl, jag, var uppfödd i rikedom; det första jag minns är, att jag lekte som barn i präktiga salonger; jag var hållen och klädd som en docka, och vänner och bekanta plägade öfverhopa mig med beröm. Genom salongens glasdörrar kom man ut i en trädgård, der jag sprang och lekte kurra gömma under orangeträden med mina bröder och systrar. Jag sattes i pension i ett kloster, och lärde der musik, franska, brodera, och Gud vet icke hvad; och vid fjorton års ålder kom jag hem till min fars begrafning. Han hade dött helt hastigty och när bouppteckning blifvit gjord, befanns det att tillgångarna knappt räckte till att betäcka skulderna; och när fordringsegarna upptecknade boet, upptogs jag på förteckningen. Min mor var slafvinna, och det hade alltid varit min fars afsigt att göra mig fri, men han -hade ej gjört det då döden öfverraskade horiom, och sålunda kom jag med. på listan. Jag hade alltid vetat hvad jag var, men aldrig tänkt mycket derpå. Ingen väntar sig, att en. stark; frisk karl skall lägga sig och dö; Min far var fullkomligt frisk änna fyra tinnar före sin död; det var ett af de sörsta Kolerafallen i New-Orleans. Dagen efter begraf.