Aftonbladet – 27 december 1852, sida 2

werre öfver er till kropp och själ, så skulle ni kanske erara, på samma sätt som Tom gjorde, huru få de skulle li som ni skulle vara belåten med att råka i händerna på. Tom såg en ymnighet af karlar — stora, tjocka, srymtande karlar; små, pipande, magra karlar; långekägviga, skrångliga, torra karlar; och alla varieteter af talgigda hvardagskarlar, som taga upp en medmenniska, som nan tar upp en spån, och kasta henne i elden eller i en soplår med samma likgiltighet, efter som det faller sig ägligt; men han såg ingen S:t Clare. Kort före auktionens början kom en kort, undersätsig, muskelstark karl, klädd i en rutig blus, som var beydligt öppen i bringan, och pantalonger som voro temigen både slitna och smutsiga, och armbågade sig fram ;enom trängseln, med mycken ifver och häftighet i uppsyn och åtbörder, och började, sedan han trängt sig fran: ill varorna, på ett systematiskt sätt undersöka dem. Från örsta ögonblicket som Tom såg honom na!kas, kände an en ovillkorlig fasa och vämjelse vid hans åsyn, hvilket tilltog ju närmare han kom. Mannen hade synbarigen, ehuru kortväxt,en gigantisk kropsstyrka. Hans klotunda hufvud, stora ljusgråa ögon, med sina buskiga röda ögonbryn, det grofva, spikiga, solbrända håret, voro ock visserligen, sanvingen att säga, saker gom ej talade till nens fördel; bans breda, fula mun var utspänd af tuggobak, hvaraf läpparne buro allt för tydliga spår; bens händer voro ofantligt breda, håriga, solbrända, koppärriga, försvarligt smutsiga, och utstyrda med länga vanvårdade naglar. Denne man företog en ganska obesvärad undersökning af det utställda godset. Han fattade Tom i käken och öppnade hans mun för att beskåda hans änder; lät honom draga upp rockärmen för att se hans armmuskler; vände omkring honom, och hade hononi att boppa för att visa sin styrka i benen. Hvar är du uppfödd? var hans korta fråga efter dessa undersökningar. I Kentuck, masser., sade Tom och såg sig omkring liksom efter hjelp. Hvad var ditt göra?, Såg efter masserg jordbruk, sade Tora. Låter just troligt! sade den andre vårdslöst och gick vidare. Han stadnade ett ögonblick framför Adolf, ren spottade genast obarmhertigt på hans välblankade stöfs lar, och fortsatte, med ett föraktligt pschachls sin vanIring. Återigen stadnade han framför Susanna och Emmelina. Han utsträckte sin tunga, smutsiga hand och drog flickan till sig, kände på hennes hals, rygg och armar, såg på hennes tänder och sköt henne sedan. tillbaka till modren, hvars tåliga ansigte hade uttryckt d iidanden hon känt vid hvarje rörelse af denna hiskliga persanage. Fuckan hade blifvit skrämd och började gråta. Tyst med sådant der, du kråkate sade auktionistena