Aftonbladet – 24 december 1852, sida 2

Ordensskattmästaren, friherre v. Rosån, bärande k. a Sersfimerordenstecknet på ett hyende, samt tjenstförr. 1 skattmästaren vid k. norska S:t Olafsorden, statstå-:c dei Petersen, bärande sistnämnde orlens tecken, 1i-!3 käledes på ett hygada, och hvilka ordenstecken aft dem iaftes pY alt 1 H. exe. enat herrar, here grefve.Do Geers H. exc, herr tjensiförrättande riksmarskalken. dh af rikets herrar, herr grefve Löwenbjelm, med riks-!r marskalksstafren; . I H. EK. H. Kronprinsen, i generalitetets uniform; r uppvaktad af sin hofmarskalk grefve R. v. Rosen och j: sina adjutanter; och sist: Deputerade af k. Svårds, Nordstjerne, Wasa, Koaung Carl XIII:s och S:t Olafs orden. E Anblicken af den, i fjorton ljuskronor öch ettstortl. antal lustrer och kandelabrar, utaf mer än tusende ljus strälande, af marmorhvita, förgyllda och med spegelglas rikt smyckade väggar glänsande salen var utomordentligt praktfull. Efter det processionen omkring kl. 7 till salen anländt, börjades gudstjensten med afsjungandet frän läktaren af psalmen: Rörande och dyra minne, afl det sällaste förbund !. c. Derpå höll erkebiskopen från altaret följande: tal: I Gads Faders och Sons och den Helige Andes oamn! J Rättfärdige, fröjder Eder af Herranom och tacker Honom och priser Hans helighet. Med upphöjd siareblick skädade det Gamla Testa mentets helige söngare på all den nåd och salighet, som genom den utlofvade Messias-uppenbarelsen skulle i tidens fullbordan vederfaras det utsedda folket och efter detsamma alla jordens slägter. I glad hänryckaing uppmanar han derföre de trogna i Israel, de rättfärdige, såsom de i skaldespräket kallas, att i helig fröjd hembärs Herranom ära och pris, tackoch lofs:gelse: J rättfärdige, säger han i sin 97:de psalm, fröjder Eder af Herranom ock tacker Honom och priser. Hans helighet! Ifrån ännu högre och herrligare bevekelsegrund ut gär till oss, dyraste Christne, samma uppmaning. — till oss, som icke längre i den löftesrika profetians dunkel, utan i dess glada uppfyllelses klarhet förInimme den salighet, som genom Jesu Christi Guds Sons uppenbarelse i tiden är ät den frälsta menskligheten förvärfvad. Och hvisket fröjdeoch tacksamhetsämne mä väl för os3 vära mera dyrbart och kärt; än det, att äfven i dessa vära bygder, fordom Mrörsänkta i det hedniska mörkrets och dödsens skugga, är af höjden uppgängen den eviga rättfärdighetens sol, med salighet under dess vingars — detta verldens ljus, som lyser oss till Gud säsom en, barmhertig, nädelig, förlätande Fader, till en Frälsare ifrån synd och död, till en Heliggörare, en Saliggörare för tid.oeh evighet? Och denna eviga, outgrundeliga barmhertighet, som så näderikt kallat oss till delaktighet i de heligas arivedel: i ljusets, inbjuder dertill äfven de späda nykomlingarne i kärleksriket på jorden: Läter barnen komma till mig, var den mildt nedlåtande rösten af Honom, som var den bimmelska kärlekens högsta uppenbarelse ibland menniskor, af Flonom, som tog dem upp i famnen, lade händeråa på dem och välsignade dem. Att till denna välsignelse, denna. salighets besitt-1; ning högtidligen invigas, är oex i dag kallad en nyboren ättling af värt högt vördade och älskade ko-l nuogahus. En dyr underpant är-osssålunda gifven ! af Herrans näd, en ljusstrimma af det i allas väral bjertan nyfödda hoppets morgonrodnad efter den oroliga nattens mörkers I konungaborgen, i templen, i de enskilda-boningarhe uppstego de så bjertliga, sö andsktsbrinnande, oaflätliga böner om en himmelsk bugsvalelses ljus i ett djupt sorgemörker, böner om l förskingring af de moln, som plötsligen hopat sig på vära ljulvaste förhoppningars himmel, om räddnivg ur den fara, som hotade det för oss dyrbaraste lif. Och Herren vare evinnerliga lofvad, som hört sitt folks-hävgifna böner, som uppfyllt sitt herrliga löfte, att dem rättfärdigom skall ljus uppgå igen och frommom hjertan glädje! Det ljus Han för os så nädefolit tande i det gladaste hopp om vår högtälskadel Konubogs äterställelse till förnyad helsokraft, till Sina rikens värd, till outsäåglig sällhet för sin så hårdt pröfvade, så i sorgen som glädjen oför-t. likneliga,. höga Gemäl, för sin, af allmän vörd-l aad så tacksamt hyllade, höga Moder, för sina så älskansvärda höga ättlingar och anförvandter, ja, för hela Sveas och Nores, i trohet och kärlek för sin Konung och sitt Konungahus täflande; folk. detta glädjeljus här för oss uppgätt i förökad herrlighet genom det nya nädebevis, Herren oss skänkt, genom ersättningens utsigt efter: den ömmaste förlust, genom en ny trygghetsborgen för tvenne brödrarikens framtid, genom en -ny afkomling af den ädle fursten, ! arftagaren till Nordeas-dubbelkronay, till folkets kärr lek och stora fäders: äras Förläne ock nu Herren sitt kräftiga skydd, sin högsta välsignelse ät den spådal! furstens fostringstid, ät den höga furstemodrens helsa! och lifskraft, och vare denna hägnande och välsig-. nånde nåd en ständig anmaning i tåcksamma hjertan till Hans heliga namns, det allena frälsande nam nets, förherrligande, till ödmjukt andaktsfull erkänsla . bos närvarande och kommande slägten! — Ja, Herre! vär Gudtshurw skole vi värdigt tacka Dig för alll: den barmhertighet och trohet, som Duass gör!sl Vära läppars ofter är armt, men Du, Herre, ser tilll. hjertat, ser, attide: löfofför, som i alla sändar, . från millioner bedjande, till Dig uppstigit, icke varit , ; hycklade, utan rena och villiga utgjutelserat-den djupaste; dati varmaste fosterländska tacksamhetskänsla. Höre Du ock i nåd vära ytterligare böner för de kommande dagarne, . för vår, Konung och värt Konungahus, för Fäderneslandet och dess dyra för-. hoppningar! Nedgjut öfver den späda, af. oss säl bjertligt välkomnade, furstesonen, Dina herrligaste gäfvor; lät honom uppvexa i Ditt ords ljus och förmanhidg, och låt Din himmelska lärdom, förklarad i lysande föredömen inom den höga konungaboningen, slå djupa rötter i det unga bjertat ifrån dess förstal. utvecklingsår!Vi invige -honom ät Dig i den nya födelsens bad, och förtröste, så ödmjukt bedjande, på Din ledsagande, stödjande, hugnande och välsignande band på hela hans framtida vandringsoch verksamhetsibada. Hör, 0 Allgode, vära bjertans böner! Var med oss i alla skiften af detta vanskliga lif, såsom Du med vära fader varit hafver! Öfvergif oss icke och tag icke handena ifrån Din Smorda och Ditt folk! Är Du, o Gud! för oss, ho kan dä vara emot oss? Amen. wc ; i Så snart talet var slutadt;Uppstego de närvarande faddrarnö: Drottningen, som bar sin Sonson till dopet, ceh Enkedroöttvingen samt hertigen af Östergöthrd och Temnade tronen, för att framträda till dopunten. Drottningen ätföljdes dit endast af sin öfverhofmästarinna och de fruntimmer, som uppburo Hennes Maj:ts släp; Enkedrottningen af sin öfverhotmästarinIna och de-truntimmer -som vuppburo H. Maj:ts släp; sämt hertigen af sin vakthafvande kavaljer. Vid koinängens och drottningens af Nederländerna stolar voro jtvå kaptener samt vid prinsens och prinsessans af Nederländerna 2:ne stolar 2:ne löjtnanter af gardet vakt. hafvande. Så snart döpelsen, i fullständig Öfverensstämmelse med vär svenska evangeliskt-lutherska kyrkölag och SFFR ERE EET RATE