Aftonbladet – 24 december 1852, sida 2

högt intellektuell lit, som i en ej aflägsen framtid skall genomgripande återverka nå den gamla verkjens od hvarifrön det bemat sina första i r, tyckas deremot de flesta icke föreställa s En af det moderna Amerikas mest omtyckta och produktiva författare är Nathaniel Hawthorn. Då vi inom få dagar ämna att i vår följetongsafdelning upptaga en af denna författares märkligaste romaner, The scarlet letter (Skarlakans-bokstafven), så torde några uppgifter om hans person och litterära verksamhet icke vara ovälkomna för våra läsare. Hawthorn är född 1807 i Salem uti staten Massachusetts, der håns förfäder i flera generationer tillhört sjömansyrket; en af demj Hawthorn den djerfve, är hjelten i en ballad, författad under frihetskriget, som besjunger fregatten, La Belle Amricaines bedrifter. Sin universitets-uppfostran gjorde han i BodwinCollege i Maine, samtidigt med skalden Longfellow. Under en tid tillhörde han det bekanta halfkommunistiska samhället BrookFarm i West-Roxburgh, och efter den tiden bodde han nägra är i byn Comord, ryktbar såsom scenen för det insurgerande Amerikas första vapenbragd, hvarvid dess unga milis slog general Gagels gamla krigvanda soldater på flykten. Sedan den tiden innehade han en tid i Boston en befattning vid tullverket, tilldess Whigpartiet vid Tailors anträde till. presidenturen afsatte honom från sin befattning, och detta föranledde honom att uteslutande egna sig åt det litterära lifvet. Utom Skarlakans-bokstafven,, hans mest berömda arbete, som både i Amerika och England blifvit emottaget med ett högst ovanligt och enhälligt bifall, har Hawthorn skrifvit en stor mängd andra romaner, Mosses from an old manse (Mosstappar från en gammal borg), The house with the seven gables (Det sjugaflade huset), The betrothal.of ihe Shaker, i hvilket sistnämnde arbete han på ett förträffligt sätt målar den dystra puritanismen i Nya Enge lands äldsta dagar, samt de på intressanta karoktoreskildringar rika berättelserna: Fös elsemärket , The Birtt-mark, och Der beslöjade Presteno, Ze ministers dlack veil. För barn har Hawthorn skrifvit en stor mängd sagor, hvaribland Snöflickan, är den berömdaste, likväl af den beskaffenhet, att medan de bjuda den unga läsaren det underbaras, poesiens och det fantastiskas infresse, förutsätta de på samma gång en annan reflekterande publik, för hvilken de innehålla en djup filesofi. Hawthorn, säger en utländsk litterär tidskrift, bar uti sina mest fantastiska uppfinningar, och då han aldramest gör bruk af sin mystiska förmåga att midt för våra ögon förvandia denna verldens verklighet i främmande skuggor och hemlighetsfulla uppenbarelser, aldrig lydt något annat begär än det att göra oss ädlare och förnuftigare, genom att visa oss den stränga sanningen under formen af en intagande allegori. Den mest sömngifvande barnkammarsaga är för honom nog till att tvinga oss att reflektera, och reflektera djupt, öfver någon okänd svaghet i vår natur, någon orättvisa i det allmänna omdömet, någon lifaktig fördom, hvars halfruttnade rötter de filosofiska revolutionerna ännu ej förmått att upprycka. Alla ädla instinkter finnas hos honom: kristligt öfverseende och mildhet, tappert motstånd mot förtrycket, en osläcklig törst efter det rätta och sanna i allt, och för att tala med hans vän Waldo Emerson, vkärlek till kärleken och hat till hatet.. I afvaktan derpå att Hawthorn skall blifva mera känd af svenska läsare, såväl genom det arbete, som vi närmast erna meddela i vår följetongsafdelning, som äfven genom de förträffliga sagor och berättelser, hvaraf vi hört att en intelligent och företagsam förläggare ernar i öfversättning låta utgifva en eller flere serier, meddela vi här några ord, hvarmed den franska tidskriften Revue des deux Mondes nyligen slutade en kritik öfver Hawthorns romaner. Från sin mossbeklädda Manse kastar den ensliga tänkaren en blick på menniskoslägtet med dess närvarande klassifikationer, som låta den rike slefva med de rika, den högborne med de högborna, handtverkarne med hvarandra allt efter sina professioner, o. s. v. Han anser för sin uppgift att efter mindre vulgära idger ordna och reglera de imposanta skaror hans inbillning framkallar. Hans härold, med en basun som liknar yttersta domens, frammanar hvar i. sin ordning i verldens fyra hörn de varelser som lida af samma lidanden, de plågade som täras af samma plågor, de skyldige som sölat sig i samma brott. Unga och gamla, rika och fattiga bilda i brokig blandning de sammanhängande fragmenterna af denna oändliga kolonn, kategorierna af denna oerhörda skara, som döden leder till evighetens portar. Det är en skön och lycklig id att i denna stora menskliga procession hafva bibehållit en särskild plats åt denna massa af varelser, som lifvets tillfälligheter så att säga utstött ur deras kast, och som af ödet beröfvade deras arfvedel, icke hafva kunnat vinna den lefnadsställning, det embete, det yrke, i hvilket de skulle hafva varit nyttiga; hedrade och lycklige. De höra tillsammans; i samma grupp, förenade genom samma dunkla oro, genom samma sväfvande förhoppning; man ser bland dem medlemmar af de andliga yrkena, hvilka försynen bade utrustat med förträffliga fallenheter för åkerbruket, smedjan eller routinen afen mera underordnad beskaffenhet; vid deras sida allvarsamma plogmän eller maschinarEE TA SA en miss Mari, och hon slog mig i ansigtet, och tan att tänka, och var näsvis; och hon sade qväsa mig, och lära mig veta, en gång för