Aftonbladet – 21 december 1852, sida 1

PN EA plass (d. v. s. efter en tultsatts af 5 sk. pr IE, bvaraf hålf tull, som ätnjates af norska fabrikater, utgör 214 pr E.) : Härvid bör erinras, att då generaltullstyrelsen fattade detta beslut, hr generaltulldirektören frib. Gyllenhaal var frånvarande oeh att styrelsen dä utgjordes af departementeheterne F. Tauvon och C.J. Fyrvåld samt kamereraren P. C: Beman. Ötver detta tullstyrelsens beslut anförde hrr Röhs och Brusewitz, såsom delegare i Fredrikshalls sockerbruksbolag, underd. besvär uti finansdepartementet, och den argumentation som i besvären begagnades, hade så god verkan att åå generaltullstyrelsen den 25 sist. Augusti ä dessa Fredrikshalls-bolagets und. besvär afgaf sitt utlätande, tullstyrelsen helt och hållet ombytt åsigter. Väl sökte tullstyrelsen att på ett mycket lanit sätt försvara sitt förra beslut, men stannade likväl vid det resultat att, då farinsocker utgjorde ett sämre. fabrikat och klaganderna uppgifvit ått det ej lönar sig att underkasta farinsockret en sytterligare reningsprocess,, Kongl. Maj:t måtte täckäs i näder bestämma, att hvad brunt och gult fatinsocker angår, sockerhalten icke bör göras till mätare af tullbeloppet, utan färgen, sä att brunt och gult farinsocker hänföres till räsocker, och hvitt till räffinad; kommande, tillägger tullstyrelsen, i sädan bändelse taxefedaktionen under artikeln socker att fullständigas:genom tillägg af brust och gult fariaeller bästard-socker med en tullsatts, för det närvarånde, af 3 sk. pr eller lika med råsocker. Men icke nog dermed att tullstyrelsen kastat om i afseende på bedömandet af ifrågavarande varas tullbehandling; det må kunna förklaras. Tullstyrelsen hår derjemte, utöfrer hvad Fredrikshalisbolaget i sina besvär tills Kongl. Maj:t sjelft ifrågasatt, i underdånighet tillstyrkt, beträffande det socker af nämnde slåg som införes frän Norge, d. v. s. från det enda der befintliga sockerbruk eller det i Fredrikshall, att detta sockerslag, ehuru i qvalitet motsvarande råsocker, likväl mä tillgodonjuta samma licence eller nedsättning i tull till hälften, som -1823 års handelstraktat med Norge tillerkänner endast den raffinerade varan, d. v..s. kunna få införas mot 1 sk. 6 rst. pr T i är och efter tullindringarnas upphörande från och med nästa är mot 1 sk. 1!7, rst. pr Man bör här i förbigående anteckna att gen.tulldirektören frih. Gyllenhaal nu vär återkommen till hufvudstaden och såsom ensam beslutande deltog uti nyssnämnde tillstyrkande, äfvensom att hvarken departementschefen Fyrvald eller kamreraren Boman vid tillfället utgjorde hr gen.tulldirektörens kolleger i styrelsen. ;Karakteriserande härvid är, att generaltullstyrelsen sjelf i sitt betänkande uppkastat ett par de mest be tydande betänkligheter emot bifall till sitt eget förslåg; den ena, att produktionen af farinsocker torde kunna uppdrifvas till någon större mängd och blifva föremäl för svenska sockerbruksidkares spekulation att använda -detsamma såsom räsocker för vidare förädlings; denvandra, att detta socker icke alltid med full säkerhet kan så väl skiljas från vissa råsockerslåg, att ju icke nägon förblåndning deraf må kunna ega rum.. I anledning häraf erinrär gen.tullstyrelsen vidare. att anledning till sistnämnde farhäga kan hemtas dels af der i Röks Brusewitzs besvärskrift lemnade uppgift rörande den betydliga qvantitet kristalliserbart socker, som förefinnes i vissa räsockerslåg, dels af den omständigheten att, enligt bilagdt prof, det räsockerslag, som nu är belagdt med 3 sk. tull pr I, är både till sockerhalten och nära nog till utseendet: jemförligt med det gula farinsocker, som skulle från Norge kunna införas mot 1!7, sk. pr Efter detta resonemang skulle man nästan tro det vara omöjligt att komma till resultatet af olika tull för råsocker i allmänhet och farinsocker. Uti.nästpäföljande stycke har dock gen.tulldirektören funnit räd äfven för undanrödjande af nämnde farhågor dels i det antagande, att farinsockret troligen komme att bibehälla så högt pris, att dess användande säsom råvara för vidare tillverkning ej bör? kunna löna sig, dels deri att det vore att förmoda pätt tillverkningsbevisen i Norge grunda sig på en föregående tillbörlig undersökning, dels slutligen deri att den tullfrihet för råsöcker, som för närvarande är i Norge förunnad Fredrikshallsbruket, upphör med den 1 Juli 1854. Troligen är det öfverflödigt att påpeka den underkaltiga beskaftenheten af dessa skäl, grundande sig blott på lösa antaganden. Den upplysning torde likväl icke vara otjenlig i afseende på tullstyrelsens förmödan att det icke skulle löna mödan använda farinsocker för raffinering, hemligen att, sedan metoden att genom rotation ästadkomma nämnde socker blifvit känd, fabriker flerstädes både i Tyskland och Frankrike uppstätt för tillverkningen af detta materiel, just i ändamäl att dermed furnera räffinaderierna för finare sockerslag. En temligen påtaglig motsägelse innefattas i öfrigt uti antagandet af dylika stöd för motiveringen af det ifrågaställda tillägget i tulltaxan på samma gång som mån för yttermera visso nödgas anlita den tillfälliga omständigheten att Fredrikshallsbrukets tullfrihet för räsocker upphör efter halftannat är, d. v. 8. att ätminstone vid den tiden all fara för underslef är försvunnen. Det osvikliga resultatet af tullstyrelsens förslag är, för allt fall, att det norska sockerbruket intill den 1 Juli 1854 skulle kunna importera råsocker, fastän under en ny, i tulltaxan hittills okänd rubrik, möt hälften af den tull, som våra egra fabrikanter och köpmän erlägga. Vi vilja i detta hänseende icke inlåta oss djupt i undersökningen angående farinsockrets sockerhalt eller dess egenskap af mer eller mindre raffinerad vara. Det vissa är och kan af varans sjelfva utseende skönjas, att detta socker är lika mycket eller lika litet raffineradt som ätskilliga sockerslag, t. ex. gult pudersocker, hvilka i kolonierna undergätt ett slags raffinering, ehuru de här förtullas lika med maskovad eller råvara af allra sämsta slag. Den väsendtliga skillnaden är likväl, att det ifrågavarande farinsockret blifvit raffineradt, icke å exportorten, utan i Norge; hvarföre ock, då 1825 ärs handelstraktat icke medgifver licencen af half tull för råsocker eller i allmänhet andra råvaror än dem, hvilka produceras i Norge, samma socker antingen måste betala half tull säsom tfaffinad eller kel tull säsom råsocker... Någon förändring i sistnämnde tullsatts har gen. tullstyrelsen ej heller ifrågasatt för import af farinsocker från andra orter; men för Fredrikshallsbruket har man fö: reslagit. ett undantagsstadgande, hvarigenom detta skulle gynnas med en fördel framför alla andra soc kerbruk i utlandet af 1 sk. 6 rst. pr I i är och 1 sk. 1V, rst. pr T nästa är. Man kan icke neka att gen. tulldirektören härige-! DSS