Aftonbladet – 17 december 1852, sida 2

LANDSOBRTS-NYHETER — Hudiksvall den 11 Dec. Natten till i går väcktes stadens invånare kl. nära 12 af brandsignaler, Det var i stadens rädhus som elden var nära att utbrista. Den kom dock aldrig till fullt utbrott, utan upptäcktes i följd af den i förstugan utträngande röklukten, och befanns i gängen utanför arfesterna eo af stockarne kolad. Elden blef ock Beast, släckt. (H. V.) Gefle d. 15 Dec. Vid den undersökning som i lördags hölls omeeldsvädan vid Strömsbro kunde ingenting med visshet utrönas angående sättet hvarpå elden kommit lös, utan måste man stadna vid den förut nämnda förmodan, att elden utkommit genom nägon spricka i kakelugnen till vindsrummet. (Gefle.) — En kringvandrande dalkarl; Anders Larsson från Elfdaln, har nyligen ihjälfrusit på sjön Skjärjan, på gränsen emellan Hamränge och Skogs socknar. — Smittkoppor hafva utbrutit i Lingbo. och Fallet af Skog socken. :Provincialläkaren har besökt de sjuke, som lära utgöra omkring 10 å 12 personer, deribland nägra ovaecinerade-barn. (Nz K.) Upsala den 14 Dec. En fattig torpare från skogstrakten på 2!, mils afständ nordvest ifrån Upsalahade förliden lördag anländt hit till staden med ett längvedlass efter ett par hästar, hvilket vedlass torparen försält ä torget härstädes och derför erbällit 2!, rdr rgs, som användts till uppköp af 1 kanna bränvin, !, lisp. strömming, 1stenfat och nägot säpå, sä att derefter 27 sk. rgs blifvit öfver. Derefter hade torparen träffat en slägtinge, en väl känd ffllhund ifrån en socken icke längt frän Upsala, samt med honom supit så länge och så mycket, att torparen slutligen kl. omkring 3 på aftonen blifvit medvetslös samt icke vaknat ur denna olyckliga och fasansfulla slummer förr än in på natten, då han befunnit sig liggande på en landsvägsren nära Sunnersta i Bondkyrkosocken, utan hästar och äkdon, utan de inköpta sakerna, utan de öfverblifna skillingarne samt till på köpet utan stöflar och mössa, men deremot vät intill barakroppen, utfrusen och uti den mest ängrande och fasansfulla ställning; oviss hvarest han sig i mörkret befann och huru allt tillgätt, dock säker att har mistat största delen af sin lilla egendom för bränvinets -skull, begaf: han sig barfota och utan mössa till ett ställe der-han säg ljus lysa; dåtta var Sunnersta, der han efter häftigt bultande på de tillslutna dörrarne af uppväknade medlidsamma menbiskor emottogs och berbergörades på bästa sätt till söndagsmorgonen, då han, fullt redig, afgaf sin herättelse om förloppet, uvder mycken änger öfver sin förseelse och hjertängslan öfver det; ban, troligen genom tjufvar, mistat, samt sannolikt. äfven öfver hemmava rande hungriga barn, hvilkas späda böner om bröd, der intet findes för bränyvinets skull, väl ändock nä gon gäng genljuda i suparens örön samt åstadkomma djupa och frätande qval vid ätankan af brottet samt de spädas oskyldiga lidande. (U.)