Aftonbladet – 16 december 1852, sida 2

göra det möjligt att kunna lasta och lossa då lugnt väder icke förefinnes. Insändaren har på många ställen i sin artikel an mörkt såsom ett stort fel af styrelsen för vägoch räneabyggnader ke icke hafvy tillstyrkt den kortaste linien från Svartå till D i ställe den tväör edels Dt längre. a ake skulle fn hafva rätt i sak om han kunde bevisa att transitofarten ä jernvägen kommer att utgöra dess förnämsta trafik, och att denna trafik följaktligen kan antagas lemna den hufvudsakliga inkornsten för utderhällsoch driftkostnadeas bestridande! Men så länge man i Mälarehamn kan uti fartyg inlasta varor och förs dem utan omlastning till Wenerns hamnar mot 32—36 å 40 sk. bko pr skepp:d, sä att t. ex. ett skepp:å från Stockholm till Wenern kostar, med kanal-umgälder, e:å 46 sk. bko, tyckes skäl saknas för päståendet att varor till bstydlig qvantitet komma att i Målarehamn först lastas uti fartyg för att fraktas till Köping, derstädes lossas och transporteras på jernvägen till Hult, för att der äter lastas i fartyg och fö s vidare, i hvilket fall kosttaden endast för jernägatravsporten blir minst Nkå dyr som ofvsnnämnde fraktoch kahalsfgifter, tillsammans, och frakten tili Köping samt en last och lossning mäste derutöfver bestridas. Att de mellan Mälaren och Wenern be: lägna trakterna, hvilka för närvarande sakna lätta kommunikationer och följaktligen mäste betala transporterna dyrt, skola komrha att gifva jernvägen mesta sysselsättningen och inkomsten, synes derför hafva större sannolikhet. Detta föranledde äfven jernvägskommitteen samfäldt (således äfven den af insänds så kallade styfsinte herrn) att tillstyrka böjning ä sträckan mellan Köping och Örebro, i närheten al Arboga; — och det som ansetts vara rätt och af ingen blifvit klandradt, för sistnämnde del af jernvägen, mätte väl kunna få gälla såsom fött för den omtvistade linien mellan Svartå och Wenern. Om jernvägen anlades i kortaste sträckningen, hvarigenom resenärer, säsom affärsmän, turister och bandelsexpediter, skulle vinna i tid 15 å 20 minuter och bespara 16 sk. bko för hvarje resa mellan ändpunkterna Köping och Hult, — men nägon betydlig transitofart icke ville komma i gång eftersom detkostår mindre att sålunda sända gods å kanal än äjeraägen, så skulle troligen mängden efteråt anmärka att man handlat ovist som, när man hade medel i händerna, icke böjt babsan tvä-tredjedels mil. till därbeten af de bruksoch -betgslagstrakter dit styrelsen nu förordat att afvika i ändamål att lätta ktommnnikationen: derifrän med ens, till besparing i eljest framdeles erforderliga kostnader för särskilda transportvägar. Att man icke nu bör förbise, att,,der sig göra låter, bereda så att de betydligare bergslagsorterna få hufvudbanan böjd till närheten af dem, visar sig tydligare sedan man genom jernvägsbolagets förbandlinsar vunnit upplysning om, att bolaget, redan innan generel arbetsplan med kostnådsförslag varit inför Kgl. Mej:t genom. bolaget företedde, -varit betänkt på ati öfverläta hela anläggningen med allt hvad dertill hörer, på Entreprenad i klump, för jemnt den högsta summan hvarä Riksens Ständer meddelat statens ränregaranti. Hvem som under dylika förhällander skulle få vinst af att jernvägen anlägges i kortaste riktningen och mot minsta kostnaden — det torde icke bli svenska ståten. Sedan insändaren på ett särdeles humant sätt recenserat en del af styrelsens för vägoch vattenhyggr nader underd. utlåtande den 11 nästl. November, rörande civil-ingeniören Totties alternativ-planer för jernvägen från Svartå tillWenern och kapten Remmers. plaver för hamnanlöggningar vid Hult och Getholmen, yttrar han: Det är möjligt att styrelsens tid icke är särdeles dyrbar, dä den kan använda sex vveckor på ett utlätande som, om det icke helt och hället kuonat uppsättas för de senaste undersökningsrapporternes afgifvamde, nogsamt bär spär af att vara uppsatt i.största hast: Men det var nög väl uträknadt att det afgafs den 11 November eller samma dag frågan behandlades i statsrädsberedningen, så att nästan ingen af de i öfverläggningen deltagande kunnat taga kännedom derom. I anledning af dessa uppgifter och insinuationer ansör jag mig böra nämna: Civil-ingeniören Tottie lemnade, lördagen den 6 Nov. på eftermiddagen, sitt. slutliga betänkande om jernvägs-undersökningen till styrelsens chef, hr öfverste von Sydow, men bade 2 å 3 dagar förut suceessivt afgifvit en del utaf de tillhörande ritningartie till bemälde öfverste. Denna undersökningsakt inkom säledes icke i komplett skick till behandling bos styrelsen förr än mändagen den 8:e, hvilken dag mälet också är i styrelsens diarium inregistreradt. Styrelsens underd. utlåtande rörande säväl jernvägsundersökningen som den genom styrelsens försorg verkställda och förut färdiga hamn-undersökningen, afgafs den: 11 samma mänad. Dentid af sex veckor som insänd. uppgifvit att styrelsen användt för utlätandet, reduceras alltså till ire dagar -— och detta kan lända till ett litet bevis på den lätthet bvarmed insänd. diktar och den osäkerhet lvaärmöd ban kalkylerar. I fall jernvägsfrågan, säsom insänd. säger, behandlades i statsrädsberedningen den 11 Nov., föranleddes detta säkerligen icke deraf att styrelsens ofta omnämnda underd. utlätande då afgafs, ty detsamma rörde ej frågan i desschelhet, utan afhandlade blott alternativ-panerna för afdelningen mellan Svartå och Wenern. Riktningen af jernvägslinien derstädes är icke ännu i näder bestämd, — och, som detta förhällande säkerligen ej värit för insänd. obekant när ban skref sin artikel, ädagalägges derigenom temligen tydligt halten af håns idsinuationer, hvilka samtliga hafva ungefär lika god grund som de nu afslöjade. Stockholm den 14 Dec: 1852. Otto Modig. Öfverste-löjtnant.och byrächef vid kongl. styrelsen för allm. vägoch vattenbyggnader. LITTERATUR. Botaniska utflygter. En samling af strödda tillUR eRRN If mt esse I RN