Aftonbladet – 16 december 1852, sida 2

I ett ögonblick var Eva uppe från soffan, och ute i verandan. Ack, mamma lilla, visa inte bort henne. Jag ville så gerna ha de der blommorna; låt mig få dem, jag berl Kors, Eva, jag tycker du har blommor i din kammare gudi nog. i oaJag kan aldrig få för många, sade Eva. aTopsy Nilla, kom hit med dem.n Topsy, som stått modstulen med sänkt hufvud, kom nu fram och framräckte sina blommor. Hon gjorde det med en uppsyn af tvekan och blyghet, alideles olik den förra djerfheten och framfusigheten som annars varit vanlig hos henne. Det var en riktigt vacker bukett, sade Eva. Den var verkligen ganska egen, — en lysande scharlakansfårgad geranium, och en enda snöhvit japonica, med sina glänsande blad. Den var synbarligen bunden med ett öga för färgkontrasten, och hvarje blad var ordnadt med smakfull omsorg, Topsy såg så hjertans belåten ut då Eva sade: Topsy, du binder just mästerligt buketter. Hör är en vas, som jag ej har några blommor uti; var snäll och gif mig alla dagar någonting att sätta i den. ä Gud, så narraktigt!, sade Maria. Hvad i all verlden skall du med det? : Jag vet nog det, mamma lilla; vill inte mamma tilllåta Topsy att göra det? Kära barn, alltför gerna, om du så önskar; Topsy, du hör hvad unga missis söger; pass på att du inte drumlar och glömmer af deti Topsy gjorde en kort nigning och såg ned; och då hon vände sig om, såg Eva en tår tillra utför hennes mörka kind. F : Ser mamma, jag visste nog att stackars Topsy. ville göra mig en fägnad,, sade Eva åt sin mor. Prat, kära barn! det är bara för det att det roar henne att göra odygd. Hon vet att hon ej får plocka jaf blommorna, och derför gör hon det; det är hela sjukan. Men om du vill att bon skall plocka dem, så gerna för mig. 5 sMamma lilla, jag tror att Topsy mycket förändrat sig; hon bjuder till att bli ett godt barn., Jag tänker hon får bjuda till en långan tid innan det blir något afr, sade Maria med ett hänlöje. Ja, men mamma vet väl hur det varit med stackars Topsy; allt har varit henne vidrigt.v