Aftonbladet – 16 december 1852, sida 2

Canada för att erbjuda sig att öfvertaga expeditionens ledning. En annah frivillig, löjtnant Bellot ur fransyska marinen, blef den andre befälhafvaren. En annan deltagare var mr Vepbarn som ätföljt Franklin på hans näst före sista resa. Såsom nägot anmärkningsvardt mäste omtalas att besättningen frivilligt förband sig att under hela resan icke nyttja spritdrycker annat än som medicin. Den 22 Juni uppnådde prins Albert isen, passerade vid 72? 30 fordlig bredd vester om Baffinsbay och befann sig den 24 Augusti i Pondsbay. Här träffade män fyra-eskimäer, som likväl icke kunde gifva nägon underrättelse om sir Jobn Franklin. Mr Kennedy for nu under häftiga ostliga stormar uppföre Lancastersundet, oeh kom den 4 September till Barrowsundet, hvarest. isen hindrade skeppets vidare framträngande. Prins Albert begaf sig nu till Port Leopold för att öfvervintra. Här var mr Kennedy hardt vär utsatt för en stor olycka. Han hade i en bät gätt i land med 6 man, för att anställa efterforskningar, dä plötsligen en oerhörd ismassa framsköt mellan skeppet och landet och en stark sydvestlig strömning och storm dref det förra uppför PrinceRegents-kanalen ända till Battybugt. Den under tiden på Prins Albert kommenderande kapten Leask fann det omöjligt att ätervända till Port Leopold och försökte att ätervända till Furypoint; men dä äfven detta misslyckades mäste han ankra i Battybugten, der mr Bellot med fyra man lemnade skeppet för att till lands söka uppnä Port Leopold. De funno äfven lyckligt sina qvarlemnade kamrater, som redan framlefvat sex veckor i stort bekymmer. Lyckligtvis hade de funnit rikliga lifsmedel och dessa i det bästa ständ i de af sir James Ross vid Port Leopold nedlagda förräd. Sedan mr Kennedy änyo uppuätt sitt skepp och bringat detsamma i säkert vinterqvarter, anställdes landwexpeditioner för upptäckter kring Prinsen Regentens kanal, Redan i Januari besökte mr Kennedy trots det skarpa ovädret Furybugten, för att der bilda en första depot, och företog ännu tre gänger :denna farliga resa öfver den nu blott af mänen upplysta snööknen och ofta i sä stormigt och ondt väder, att man blott kunde se ett par steg framför sig. De nu närapå sedan trettio är vid Fury deponerade förräden fann man oskadade och friska. Sedan alla förberedelser blifvit träffade uppbröt mr Kennedy — i dessa regioner herrskade ännu djup vinter — med mr Bellot och sex man från Furybugten, för att undersöka Prince-Regents-kanalen ända till dess sydligaste punkt; och för att kunna resa med större lätthet, beslöt man att icke medtaga nägra tält, utan belt och hället förlita sig på det skydd som snöhyttor kunde ge. Expeditionen bestod af slädar med fem hundar, hvilka visade sig som värdefulla och trogna reskamrater ; då lifsmedeln blefvo knappa nöjde de sig med läderbitar. I början plågades de resande mycket af sin oerfarenhet att bygga snöhyttor, och mäste mänga gånger arbeta sex timmar förrän de hade ett skyddande tak öfver sitt hufvud. Men snart uppnådde de en större färdighet, och om icke vädret var mycket kallt fingo de en hytta färdig på två eller tre timmar. Dessa hyttor bestodo af stora block af frusen snö, afsmalnande uppät och kunde trotsa den starkaste storm. Dä de resande väl inkommit och den dörr, hvarigenom de invgätt blifvit sorgfälligt tilisluten, berrskade derinne en stöörre värme än i tälten. Mr Kennedy försäkrar att han och hans folk aldrig frusit i snöhyttorna och aldrig sofvit beqvämare än under dessas skydd, invecklade i sina täcken. Den lilla skaran lifvades af den största ifver. Matroser och officerare togo lika del i det besvärliga arbetet att framskaffa slädarne och uppbringa snöblocken. Mr Bellot var genom sin utmärkta vetenskap liga bildning expeditionen af särdeles nytta, då den magnetiska polens grannskap ofta inskränkte kompassens användning. Expeditionen hade inga ringa ansträngningar att utstä. 7 Om: möjligt gingo de resande hvarje dag sjutton epgelska mil. En gäng vandrade de utan att rasta 24 timmar. Ofta trotsade de de förskräckligaste snöstormar, men stundom tvungos de att dröja hela dagar i sina tränga snöbyttor. En gäng tvang vädret dem att dröja sju dagar på samma ställe, och under denna tid lefde de af pemmican och snö för att spara bränslet. På detta sätt fullbordade de en af de märkvärdigaste slädfarter af icke mindre än rad engelska mils väg genom fullkomligt obekanta rakter. Erpeditionens väg gick frän Furybugten tvärs öfver Melvillebugten sydligt till Bratfordbay, hvarest man upptäckte en mot vester löpande kanal af 2 eng. mils bredd och 15 mils längd, som sträckte sig ända mot Cap Bird. På detta sått upptäckte de att North Somerset är en stor ö. Ifrån Cap Bird foro de öfver en 25 mil bred bugt, och funno der en lägre strand, på hvilken de fortsatte sin resa i raktvestlig riktning ända till 100? vestlig längd. Härifrån vände de sig vordligt och östligt mot Cap Walker, hvarifrån de skulle fortsatt sina upptäckter mot vester, om. icke det uttömåa tillständet af7 deras medtagna proviant tvungit dem att omkring North Somerset ätervända ttll Port Leopold, der de inträffade den 5 Maj. Här utbröt tyvärr skörbjugg bland manskapet, som deraf Jed ända till Juli. Den 6 Augusti kunde ändtligen Prins Albert lemna sitt vinterqvarter och ville nu segla nordligt mot Griffithön. Men dä Northstar träffades vid Beecheyön och man erfor från detta skepp att kapten Belcher redan hade fortsatt efterforskningarna i nordlig riktning, så beslöt mr Kennedy att ätervända till England. Fan lemnade Beecheyön, den 24 Augusti och uppnådde Aberdeen den 7 Oktober utan att ha förlorat en enda man. Sir E. Beleher hade den 11 Augusti inträffat vid Beecheyöa. De sorgfälligaste efterforskningar på alla tillgränsande punkter af kusten förde till inga upptäckter af skriftliga underrättelser om sir John Franklins expedition. Deremot fann man utom spären vid Cap Riley en ny lägerplåts vid Caswells Tower. Den var utmärkt genom flera tennkistor med inlagda lifsmedel; sju eller ätta vinflaskor, en eldstad och en brunn. Efter kapten Belcher:s öfvertygelse bänvisa alla tecken på att Franklin lemnat sitt vinterqvarter i den största ordning och lugn, och att han, just emedan det gätt efter önskan, icke qvarlemnat nägra skriftliga underrättelser. Kapten Belcher åfseglade med Assistance den 14 Augusti till Wellingtonkanalen och kapten Kellet da gen derpäå till Melvillön. -Säväl då som den dag mr Kennedy afseglade (den 24 Augusti) säg man från spetsen af Beecheyön endast istritt. vatten i norr och vester. Talrika hvalfiskar utkommo ur Wellingtonkanalen, flera sjöhundar skötos och vid Caswells Tower såg man fyra björnår — ett säkert teeken att det animaliska lifvet icke är helt dödt i dessa höga breddgrader och att sir John Franklin och hans följeslagare väl genom jagt kunnat förlänga sitt lif. Det öppna vattnet i Wellingtonkanalen och den ovanligt gyonsamma ärstiden skola, sätta sir E. Belcher i ständ att framtränga ganska längt mot norr, men afven, öm han skule stöta på isberg; tänker han genom isens söndersprängande framtränga kanske ända till Drottningens kanal. Kapten Kellet skall på Mellvillön deponera förråder för kapten Callinson och commodor MClare som genom Behribgssundet söka uppnå denna punkt. Skulle kapten Belcher under sin upptäcktsresa suppför Wellingtonkanalen aflägsna sig för längt föratt kunna stå i någon förbindelse med Kellet, så skall denna afsända slädexpeditioner till en mötesplats vid 105? vestl. längd och 77? nordl. bredd. Northstar stannar emiedlertid: qvar vid BeeIcheyön. Efter al likhet skola redan de nästa