Aftonbladet – 15 december 1852, sida 1

ELLER . REGERLIFVET I AMERIKANSKA SLAFSTATERNA. AF HABRIET BEECHER STOWE; Älska Dodo! Hvad tänker du på, Eva? Jag kan väl lida fonom, som man säger; men inte älskar du dina tjenare. Jo, det gör jag visst. Kors, så tokigt!, Säger inte bibeln att vi skola älska alla menniskor? Ja bibeln! Bibeln säger mycket saker, han; men aldrig tänker väl någon menniska på att göra allt det; nog vet du det, Eva. Eva sade ingenting; hennes, ögon stodo orörliga och tankfulla en liten stund. I alla falls, sade hon, goda kusin Henrik, älska stackars Dodo, och var god emot honom; för min skullls Jag skulle kunna älska hvad som helst för din skull, dyra kusin Eva, ty jag tycker sannerligen att du är den älskligaste varelse jag någonsin såg!, Henrik sade detta med ett allvar som dref blodet upp i hans vackra ansigte.. Eva upptog det helt enkelt, utan att förändra en min, och sade endast: ,Det fägnar mig att du tänker så, goda Henrik! Jag hoppas du ej glömmer det. Middagsklockans ringning gjorde slut på samtalet. TJUGOFJERDE KAPIPLET. Förebud. Två dagar derefter skildes Alfred S:t Clare och Augustin, och Eva, som i sin unge kusins sällskap kommit att möda sig öfver sina krafter, började hastigt aftyna. S:t Clare lät slutligen förreå sig att anlita läkaren, — en sak hvarför han alltid skytt tillbaka, emedan den innebar medgilvandet af en obehzglig sanning. Men ett par dagar å rad var Eva så illamående, att hon måste hälla sig inne; och läkaren tillkallades, ) Se A. Be D:0 248—265, 267—269, 271—277, 279290,