Aftonbladet – 15 december 1852, sida 1

Article Image
Min bästa Maria, tala ej så der, sade S:t Clare Vi böra ej uppgifva allt hopp så med ens. Du har ej en moders känslor, S:t Clare. Du ha aldrig förstått mig, — gör det icke heller nu.n Mon tala då ej, i Guds namn, som om -det vore er afgjord sak. : Jag kan ej taga det så kallt gom du, S:t Clare. Or du också icke har någon känsla för ditt enda barns fara. så har jag. Det är ett för hårdt slag för mig, till all det öfriga som jag har att bära. Det är sannts, sade S:t Clare, satt Eva är mycket ömtålig, det har jag alltid vetat; och att hon växt så for att det medtagit hennes krafter; och att hennes tillstånc är betänkligt. Men för närvarande är hon endast angripen af den qvelmiga luften, och af bråket under Henriks ärvaro, och den myckna rörelse hon då tog sig. Lä. ren säger att det finns hopp.x å Bevars, om du kan se det från den ljusa sidan, så allt för gerna för mig; det är allt för lyckligt för den som ej är besvärad af ett känslofullt hjerta häri verlden. Jag önskar till Gud att jag ej vore så känslig som jag är; det gör mig bara olycklig! Jag önskar jag kunde vara så liknöjd som ni andralo Och de andrav hade verkligen god anledning att bedja samma bön, ty Maria paraderade med sin nya lycka sågom anledning till och ursäkt för alla möjliga påhitt att plåga och pina dem som omgåfvo henne. Hvarje rd som nägon talade, hvarje sak som någonstädes gjorles eller underläts, var endast ett nytt bevis på, att hon ar omgifven af hårdbjertade, känslolösa varelser, som j brydde sig om hennes enskilda plågor och bekymmer. Stackars Eva hörde några af dessa predikningar, och grät ig nästan blind af medlidande med sin stackars mamma, ch af sorg öfver, att hon skulle bereda henne så mycket lidande. ; Efter ett par veckor inträdde en betydlig förbättring f sjukdomstecknen — en af dessa bedrägliga insöfninsar, med hvilka denna obevekliga sjukdom så ofta dårar let oroliga hjertat på sjelfva grafvens brädd. Eva syntes ter i trädgården, på balkongerna; hon lekte och skratade åter, och hennes far, i sin förtjusning, förklarade,

15 december 1852, sida 1

Thumbnail