Aftonbladet – 14 december 1852, sida 1

Kejsarfrågan och den Europeiska freden. (Slut fr. gårdagsbl.) De kreditinrättningar genom hvilka den kej: serliga regeringen sträfvar att stadga de materiella intressenag uppblomstring skola icke uppfylla sitt ändamål. Vore de till och med stödda på säkrare fotfåsten så skulle dessa industriens häfstänger icke kunna hålla dem på den nivå dit de bjifvit våldsamt uppjagade. då de dertill använda källorna plötsligen uttorka. Men dessa inrättningar hafva delvis en så otillfredsställande underbyggnad, såsom be Ne s0CiEE du -ordQit mobilier; som på 60 millioner francs kapital är berättigad att utgifva noter förtio gånger så mycket, att de sjelfva hota med farliga kriser och landetg öfver svämmande med däligt pappersmynt, som hots med ytterligare finanskriser. Det amerikanska bankoch. aktievingleriet har lagt i dagen de olycksbringande följderna af dylika spekulationer. Men man må icke förgäta att det materiell välbefinnandet är den enda ersättning som det fredliga kejsaredömet har att gifva nationen för förlusten af det glänsande politiska lifvet, vars bana nu är stängd för Frankrike och cke kan öppnas utan att styrelsen lössläpper ulla mot densamma fiendtliga passioner. Ännu ar det icke lyckatg Napoleon att vinnardo itmärktare förmågorna bland de partier han Pesegrat, och dessa äro nationens moraliska eh intellektuella storheter. -Bonapartismen äknar hittills endast skickliga handtlangare, aiseurs, bland sina anhängare, och dess proelyter stå lögt i den allmänna aktningon. Den omma ståten vid offentliga fester och upptåg