Aftonbladet – 13 december 1852, sida 2

3) Förekommer under denna benämning ätven 1 St: Rimkrönikan, Litteraturöfversigt. — Eristiska blad, utgifna af prof. Ribbing, första häftet, är ett bidrag till vär torftiga filosofiska litteratur. Detta häftes förnämsta föremäl är en pröfning af den Hegelska metodens art och beskaffenhet samt dess betydelse och förhällande till systemet i det hela, med anledning af hr Borelii skrift: I hvad afseende är Hegel panteist?, Denna strid föres ä ömse sidor med sakkunskap och skicklighet och lemnar goda bidråg till utredningen af samtidens filosofiska problemer. Vi motse med intresse flera skrifter af hr Ribbings hand, och tro att allmänheten skall taga kännedom af dem i samma mån den fipner hr Ribbing emancipera sig från och motarbeta tyskeriet, som varit nägot hittills så oundgängligt för de flesta af vära filosofer, att allmänheten trott dem vara bäde till kropp och själ öfversatta från tyskan, en slags vandrande terminologicosystematiska positiver, som gäfvo samma läten i alla väder. Vi lyckönska hr R. till det steg han tagit i en sannare och sjelfständigare riktning och äro förvissade att hans bemödanden skola vinna erkännande i samma män de blifva bekanta. Träffande tecknar hr R. den vacklande ständpunkten hos högra sidans Hegelianer, som redan af Strauss och Bauer blifvit med: egna vapen annihilerade, sälunda: Sin vetenskapliga bildning hade dessa fått af Hegel och i vetenskapligt afseende bekände de sig till hans äsigt. Men före denna lärda och teoretiska uppfostran hade de äfven njutit en icke lärd, praktiskt-förständig och religiös. Då de nu ej kunde eller ville afsäga sig de religiösa och allmänt sedliga intressen, hvilka voro resultaterna af den sistnämnda, — ja ej ens kunde hälla sig alldeles fria frän inflytelse af den mot hegelianismen riktade vetenskapliga kritiken och polemiken; — men å andra sidan, en gång inkomma i den hegelska skematismen, ocksä saknade makt eller mod att lösslita sig derifrän: så leddes de härigenom först till försöket att i den sednare inflicka och på densamma inympa de förra, hvarjemte de förklarade hvarje annan uppfattning af Hegels äsigt för missförständ och orimlig... Det är äfven egentligen högra sidan, som gjort sig skyldig till den affekterade och skenbara öfverensstämmelse i orden med kristendomen, som utgör det mest osmakliga och vedervärdiga i hela den hegelska äsigten. Förf. slutar med dessa ord: Hvad den hegelska filosofien angär, sä tror jag förvisso att den kämpat sin dödskamp, och i denna min tro rubbas jag icke, äfven om den ännu i många är skulle gå igen i former, ej mindre vexlande än dem jag sednast talat om, ty den eviga hvila hvari den insomnat störes lika litet som den afbrytes af några gengängaren,. — Napoleon. Konsulatets och Kejsardömets historia, af A. Thiers. Öfvers. af Thomåe. VII.1.2. Här afbandlas 1809 ärs händelser samt början af 1810 till och med Napoleons giftermäl med Marie Louise. Samma noggranna forskning, som utmärkt bela verket, och samma opartiskhet, som frän originalets ättonde del gjort sig gällande, är äfven i dessa bäften att berömma. — Lagens Ande. Christus för oss och i oss, vår rättfärdighet och helgelse, af M. Boos, Öfvers. från tionde uppl., af A. W. Denna skrift af den oförtrutne Gossner lemnar nya prof på hans nit och verksamhet och innehäller äfven nägra mörka drag af domkapitels och prelaters hersklystnad och förföljelser. — Elias den Thisbiten, af Krummacher. Öfvers. från tredje uppl., af Elmblad. Den framgäng samme förf:s Salomo och Sulamith haft hos svenska allmaänheten gör all anman anmälan öfverflödig. — Predikningar öfver Fader Vår af Huhn, Diakonus i Reval, öfvers. af Angeldorff. Sällan har nägon utländsk förf. så hastigt blifvit populär i Sverige som Huhn. Redan äro flera verk af honom på svenska utgifna med strykande afsättning. Innehället är ock gediget och öfversättningen särdeles god, sä att inga tunga och tröttande. germanismer förekomma. Ref. hade i sommar tillfälle att med den bekante forskaren Ruszwurm samtala om Huhn, och erfor att han i sin hemort åtnjuter det största anseende bäde som predikant och enskild person. — En röst ur Svenska folket till hr G. Broome, Ett svar, framkalladt af hr B:s skrift: Försök till försvar för svenska folket mot pastor Fjellstedt, deri mänga ytliga resonnemanger i nämnde skrift med ej obetydlig talang vederläggas. — Några ord till hr prosten G. Broome ianledning af P. Fjellstedts Bibelförklaringar. Hr B. bar utgifvit några anmärkningar emot. Fjellstedts bibelupplaga med förklaringar, hvilket ämne här belyses, och visar att hr B. i sina anfall mestadels gjort sig skyldig till missförstånd. Åtskilligt af exegetiskt intresse förekommer härvid. — Bihang till pastor Rundgrens nnågra ord om. konventiklarne i Upsala, af P. H. Lundquist, andra upplagan. Denna skrift, författad utaf en af erkestiftets utmärktaste prester, har i sin första upplaga hastigt blifvit utsäld, så väl för sitt ganska tänkvärda innehäll, som för det mycket omskrikna föremäl den behandlar. N — Förklaring öfver Nya Testamentets h.skrifter efter Gerlach m. fl., bearbetad af T. Wensjoe, andra förbättrade upplagan, första häftet, är ett arbete, hvaraf en dryg upplaga inom kort blifvit utsåld, och som förtjenar denna framgäng. : ou — Om läseriet i Skåne. Innehåller åtskilliga märkliga handlingar och reflexioner i anledning at Lunds domkapitels varning till kyrkoherden Bergman för det han upplåtit kyrka för en lekman till bibelförklarings hållande. Då man vet huru många studenter, till och med gymnasister, tillåtas predika vid allmän gudstjenst, så synes ej nägot klandervärdt ligga deri; att hr Bergman lätit en f. d. student hålla ett religiöst föredrag frän stora gängen i kyrkan efter gudstjenstens slut och i närvaro af tvenne prester, som voro i tillfälle att uppträda med genmäle eller förbud för fortsättning, om villomeningar försports. Skrifter för barn och ungdomSigismund Rustig eller den nye Robinson äf kapten Marryat är utan tvifvel en af de mes —-—?— — —— ——— tvi epublikansk trosbekännelse: salla menniskor ch jemlikar. SM ma mm