Aftonbladet – 13 december 1852, sida 1

STOCKHOLM, den 13 December. Då de sista utländska underrättelserna läta er mer krigiskt, och det äfven kommit till Vår kännedom att flera kontrakter, som på sista tiden blifvit afslutade mellan svenska och utländska köpmän och industriidkare, innehålla särskilda vilkor i händelse af ett utbristande krig, torde följande uppsats ur en tysk tidskrift, som på ett omständligt och öfvertygande sätt redogör för de närvarande utsigterna till fredens bibehållande, icke sakna intresse för våra läsare : Kejsarfrågan och den Europeiska freden. . Frågan om verldsfridens upprätthållande står tillsammans med upprättandet at det: franska kejsardömet, är nu ett beständigt återkommande Wskussionsämne för den Curopeiska pressen, -Vid hvarje anledning dyker det ånyo Upp hvarje omständighet som kan väcka be. tänkligheter framdrages, hvarje officiellt ord, som skall lugna dem, tydes och vändes på alla sidor. Allas intressen äro härvid så lifligt. fästade, -så djupt beröras häraf nästan hvarje enskild mans förhållanden, att den allmänt herrskande oron blott är alltför naturlig. I höra icke till dem som lägga någon synnerlig vigt vid Napoleons bekanta ord i Boreaux, med hvilka man nu i Frankrike koetterar, såsom utgörande den nya regerin8EN8 valspråk. Man behöfver blott hänvisa P3 Presidentens försäkringar mellan den 10 December 1848 och den 2 December 1851, Or att inse galenskapen utaf att från hans ord vilja sluta till hans framtida handlingar. Värelösheten af detta kejserliga programm i BorCaUX framlyser vidare af den enkla omständigheten att Ludvig Napoleon i sitt läge icke kun e tala annorlunda, antingen han nu hyser krigiska eller fredliga afsigter. Hvilken Europeisk regering skulle nu för tiden våga OPPet inskrifva eröfringspolitiken på sin fana; JUKen vill ej under en fredlig mask gömma Ina förstoringsplaner, för att sedan förklara 18 af omständigheterna tvungen till ett krig Bom den sjelf önskat sig? Till och med den store Napoleon förklarade oupphörligt sin kärlek till freden och beskyllde kabinetten, som cke kunde fördraga utvidgningen af Frankries makt, att de ständigt tvungo honom till ya krig. Ord och försäkringar bevisa i Napoleon den yngres belägenhet icke det ringaste. Frågan är blott om han vill och kan hålla fred. Vi tillstå uppriktigt att vi betvifla båda delarne, Mot den åsigten att den nya kejsaen skulle ärna att vidblifva 1815 års fördrag trider helt och hållet hans karakter och dej der som han hittills fullföljt med så mycsen hårdnackenhet. Vi tro visst icke att han nns RARE TA ERE AE NR ROR ON