Aftonbladet – 11 december 1852, sida 2

1a rädslag, att de inom behöriga gränsor äterföra nin makt, om den någonsin kunde vika derifrån. Med kronan antager jag från i dag namnet Naoleon III, emedan folkets logik redan gitvit mig det dess acklamationer, emedan senaten lagligen förelagit det och hela nationen bekräftat det. Men männe jag, genom att antaga denna titel, aller i den förvillelse som men förebrått den prins om, återkommande från landsflykten, förklarade säsom f noll och intet värde allt hvad som tilldragit sig unler hans frånvaro? Vare längt ifrån mig en sådant illfarelse. Jag icke endast erkänner de styrelser om hafva föregått mig, utan jag är äfven på sätt och vis wrfvinge till det goda och det onda som de hafva gjort ; y, oaktadt sitt olika ursprung, äro regeringarna dock olidariska med sina föregångare. Men ju mer jag anager allt hvad historien med sin oböjliga auktoritet selan femtio är tillbaka till oss Öfverför, dess mindre ir det mig möjligt att med tystnad förbigå min stamjaders ärofuila välde och den titel som regelmässigt, huru blott för en flyktig tid, tillkom hans son, hvilcen kamrarne säsom en sista lifsyttring af den besexrade. patriotismen proklamerade. Titeln Napoleon II är följaktligen icke ett af dessa dynastiska och föräldrade anspråk, hvilka synas såsom en förolämpning mot sanningen och det sunda förnuftet; det är en hyllning ät:en legitim regering, hvilken vi hafva att tacka för de skönaste bladen i vär nyare historia. Mitt välde daterar sig icke från 1815; det daterar sig från det ögonblicz då j kommen för att för mig förkunna nationens votum. Mottagen derföre, mina herrar deputerade, mina tacksägelser för det storartade sätt, hvarpå j hafven attryckt nationalviljan, i det j gjort den ännu mer ovedersäglig genom eder kontroll, ännu mer vördnadsbjudande genom eder högtidliga förklaring. Jag tackar äfven er, herrar senatorer, att ha velat vara de första att hembära mig edra välönskningar, såsom j bafven varit de första att gifva ett uttryck åt folkets 5nskan. . Bjelpen mig att på denna af sä många reyolutioner skakade jord upprätta en fast regering, som har till grundval religion, rättvisa, redlighet, kärlek till de lidande klasserna. Mottagen här min ed att iogen uppoftring skall blifva mig för stor för att betrygga fäderneslandets väl, och att under mina oaflätliga bemödanden för fredens upprätthällande, jag dock icke skall underlåta nägot för upprätthällandet af. Frankrikes ära och värdighet. Det vore omöjligt, utbrister Pays, att beskrifva det omätliga intryck som frambragtes af det förträffliga tal, i hvilket hvarje ord innehåller en tanke, och hvarje tanke en sanning. Ett sådant tal kommenteras icke. Frankrike och Europa, då de läsa det, skola förstå de entusiastiska acklamationer som afbröto det och-den djupa rörelse som följde det. (Vitorde få påminna att vi alltjemt citera Pays). Sedan kejsaren derefter flera gånger helsat den lysande församlingen, drog han sig tillbaka till sina rum, dervid samma ceremoniel följdes. ; Medlemmarne af senaten och lagstiftande kåren återkommo till Paris kl. 10. Vi återkomma nu slutligen till DEN 2 DECEMBER, om hvilken dags högtidligheter vi låna den beskrifning som derom förekommer i La Patrie, naturligtvis med uteslutande af några för våra läsare ointressanta detaljer. Patries berättelse lyder: Paris vaknade denna morgon vid kanoners dän. Kejsaredömets invigning förkunnades hufvudstaden kl. half 7 på morgonen med 101 kanonskott trän invalidernas hotell och snart fylldes gatorna med en ofantlig menniskomassa, som ämnade betrakta kejsarens intåg i Paris. Omkring -:kl. 10 skedde de: högtidliga proklamerandet af kejsaredömet från stadshuset, hvars fasad var prydd med mer än 1500 i form af trofeer grupperade fanor, vapensköldar, banår och förgylda örnar, och framför dess hufrudingäng var anbragt en med sammet rikt beklädd estrad för prefekten i Seinedepartementet samt öfriga municipalitetsmyndigheter. Bakgrunden af denna estrad var draperad med rödt sammet, hvarpä gyllene stjernor och bin samt i midten kejsares namncehifter voro anbragta. Framför stadshuset voro planterade sex med nationalfårger målade master, hvarpä voro uthängda sköldar med namnen på slagen vid Rivoli, Montenotte, Austerlitz, Pyramiderna, Arcole, Lodi, Marengo och Friedland. För att dölja byggnadsställningen till klocktornet, som håller på att undergå reparation, hade man kring detsamma anbragt en dekoration liknande ett moln i hvilket örnen sväfvade midti en regnbåge, medan fyra allegoriska figurer vid sidorna höllo vapen och kejserliga attributer. På slaget 10 utkom prefekten i Seinedepartementet, företrädd af svartklädda buissierer. samt ätföljd af sin generalsekreterare, medlemmarne af municipalrädet,, mären i Paris och hans adjoints äfvensom: samtlige märerna i de särskilda distristerna och banlieuen, från sina rum samt beträdde estraden. Trupperna, 3 linieregementen och 13:de bataljonen afnationalgardet, under befäl af general PAlphonse, hvilka sedan kl. half 10 stätt uppställda framför stadshuset; skyldrade gevär, paradmarsch slogs, hvarpå deputa tioner af invalider och arbetare, som voro uppställda på platsen, svarade med ropet: Lefve kejsaren! På. gifvet tecken förkunnade de uti invalidbotellet, vid Montmartre samt Barriere du Tröne uppställda kanonerna för pariserbefolkningen ögonblicket för proklamerandet af Napoleon III, hvilket med hög röst verkställdes af Seineprefekten, som dervid framträdde till kanten af estraden. Sedan uppläsningen var slutad, genljöd platsen framför stadshuset af ett af municipalitetssoldater och folk gemensamt uppgifve skallande rop af lefve kejsaren! Truppernma defilerade der-efter förbi Seineprefekten, hvarid utfördes drotining; Hortenses favoritmarsch. Deretter tågade äfven folket förbi prefekten och aldrig hafva vi varit vittnen till en dylik entusiasm frän de arbetande klassernas sida. Municipalmyndigheterna i Paris och banlieuen hade derefter en bankett i tronsalen, och vid slutet deraf höll prefekten ännu en gäng ett tal, som af de närvarande besvarades med ropet: nLefve Napoleon III! Lefve vär kejsare ! Hans MaJ:ts AFRESA FRÅN S:t CLOUDs Redan tidigt på morgonen hade S:t Cloud antagit ett festligt utseende. Alla hus voro smyckade med fanor. Nafionalgardet i staden och granpskapet hade församlat sig temligen allmänt, och ingangen till slottet var besatt med stora massor äskädare. Omkring kl. 10 samlades trupperna; först såg man det i S:t Cloud kasernerade 49:de infanteri-regementet;deref-ter kom frän Versailles ett åragon-, ett karabinier-och tvä kuirassier-regementen, som under genersl Kortes befäl skulle bilda kejsarens eskort. Vid 12-tiden uppbröt man, med en sqvadron dragoner ispetIsen. Sedan kejsaren, klädd i divisions-generals-unifrtvrn atlmett LR LR a RA ha a TRA