Aftonbladet – 10 december 1852, sida 2

Märkligare är, att äfven inom församlingarna tycktes i första början en viss opinions flägt öfverallt visa sig till förmån för den föreslagna förändringen. Denna flägt begagnades ock så väl, att en stor del församlingar redan vid första sockenstämma som hölls i ämnet, vid voteringen med större eller mindre pluralitet fattade beslut att utse kommitterade för att afgifva förslag till en sådan förändring. Bland sdet tröga folket, fullt af hetsigheters, såsom Ehrensvärd kallar svenskarna i allmänhet, men hvilket särdeles sr tillämpligt på Stockholmsbons lynne, voro ganska få, icke en af hundrade bland hela församliogens antal, närvarande i sockenstämmorna, men sålunda representerad tyckte hvarje församling, likasom Hobergsgubben med sina presenter till barnsölet; att den ej ville varaj sämre än någon annan. Efter något närmare tillfälle till besinning ser dei nästan ut, som om mången skulle begynt tänka på att en förvandling af frivilligaj afgifter till en stående beskattning, som bland annat skulle drabba hvarje mantalsskrifven person, äfven den fattigaste arbetare, med en kapitationsafgift, icke är så alldeles en bagatell, utan kunde tåla vid att tänka på litet närmare, ehuru intressant det än kan vara att få visa sig angenäm för de nu tjenstgörande aktningsvärda Jledamöterne af presteståndet, hvilkas vänner följaktligen gerna söka att bevaka deras intresse vid tillfället. Det är likväl icke denna omständighet, som gifvit oss anledning att i dag återkomma tilt förevarande ämne. Men den praktiska tillämpning af sockenstämmo-författningen, som nu nästan för första gången ögt rum i en kinkig och grannlaga fråga, samt derigenom framkallat en närmare uppmärksamhet på nämnde författning, her tillika uppdagat ett par hufvudbrister i densamma; hvilka det är maktpåliggande att påpeka, emedan de äro så väsendtliga och stora, samt i så hög grad påkalla en rättelse, att, om icke en sådan sker, det närvarande tillståndet utan öfverdrift kan sägas medföra den högsta våda för ingrepp uti såväl den enskildes som församlingarnes rättigheter, frihet och egendom. Den ena, men Gud vet om ändå den största af dessa brister, består i en fullkomlig saknad af någon föreskrift om den tid, för hvilken sockenstämmas beslut i beskattningsfrågor skall gälla. Uti regeringsformen och riksdagsordningen bjudes uttryckligen, att ingen bevillning, som rikets ständer pålägga, får räcka längre än till nästa riksdag, likasom inga statsanslag till löner, m. m. Allt detta skall då pröfvas å nyo, Så är förhållandet med åtskilliga andra föreningars beskattning och lönebevillningar; de åläggas och förnyas blott på en viss tid, Sockenstämmor för författningen åter föreskrifver icke att ett VISSt antal ledamöter måste vara tillstädes för att fatta beslut å församlingens vägnar, ej heller att en eller två äga rätt att begära bordläggning till en annan gång till förekommande af öfverrask ingar. FS Hvad blir följden härafi sockenstämma? Om sådan stämma blott utlyses inom den i förordningen stadgade tid, och någanting i kungörelsen finnes nämndt om föremålet för densamma, så kan den personal som sammanträder och då anses representera församlingen, om det än skulle vara blott sex eller sju personer (hvilket mer än en gång inträffat) enligt den tolkning man nu vill göra af författningen, pålägga hela församlingen för tjugu, för femtio, ja för hundrade år hvilken beskattning som helst, utan församlingen sedermera kan på något sätt afskudda sig densamma, så framt någon annan kontrahent deruti är intresserad. Märk nu väl: skulle deremot ett sådant förslag blifva afslaget, så finnes ingenting som hindrar de personer hvilka äro ittresserade att för något visst ändamål komna åt de skattdragande församlingsboernes pung, att genast å nyo väcka frågan, att-efter behof utdraga eller påskynda dess afgörande, att passa på när någon besvärlig opponent händelsevis är frånvarande från orten, 0. 8. V. med ett ord att använda alla de taktiska intrigmanövrer som I sådana fall kunna stå slugheten och ihärdigheten i förening till buds för att passa på; och vådan af ett sådant förhållande lär ej vara tvetydig. En nästan ännu större våda ligger likväl deri, att oaktadt sockenstämmoförfattningen uttryckligen förmår, att der afgifter från olika klasser af de röstegande ifrågakomma, skall hvarje sådan klass rösta serskildt huruvida den vill åtaga sig den ifrågaställda beskattningen, så vill .man nu göra det försöket gällande, att de röstegande klasserna gemensamt skola få lägga en beskattning på de icke röstegande, utan desses-hörande, och således utas att de skulle hafva ringaste tillfälle att värja sig emot detta betungande, oansedt grundlagen velat förhindra sådana beskattningars åläggande af andra än srikets ständer allena vid allmän riksdags., och allmänna lagen till och med vid hårdt straff förbjuder att-lägga skatt och tunga på kKonnngens undersåter, som det heter. Emellertid är ett sådant försök redan gjordt i Catharina församling och jemväl föreslaget af kommitterade i Storkyrkan. Det torde häraf synas att mera bestämda föreskrifter till sjelfbeskattningsrättens bevarande och emot öfverraskningar äro i hög grad af behofvet påkallade ch oundgängliga. : FINLAND. Vi hafva i dag mottagit finska blad af den 2 December. Den 3 November är privilegium meddeladt låt läraren vid tekniska realskolan i Åbo, S.