Topsy hvilken stått som en svart bildstod under hela denna öfverläggning, med ärbart sammanknäppta händer, började nu på en vink af miss Opbhelia: Genom Moses, som var en trogen Herrans tjenare och förde Israels folk ur Egypten. ? Topsy plirade thed ögonen på ett frågande vis. Nå, kära barn, hvad är det du vill säga? Ack, missis, var så god och sög mig: Egypten, — är det detsamma som Kentuck, det?s Huru så, barn?, Jo, för de ha alltid sagt mig, att det var från Kentuck som gubben förde mig och de andra barnen. Y.t Clare skrattade. Ni måste ge henne en förklaring, annars gör hon en på egen hand, sade han. Vi ha ju här en emigrationshistoria. : ; rTyst då köra Augustin, sade miss Ophelia; vhuru skall jag kunna göra någonting om du drifver gyckel?s Nå jag skall icke mer störa lektionerna, lit på detr, sade S:t Clare, som tog sitt tidningsblad med sig ut i örmaket och satte sig der, tills Topsy slutat med uppläsningen af sin lexa, Det gick ganska bra, endast att hon då och då på ett befängt vis gaf vissa vigtiga ord sn alideles oriktig plats i texten, oaktadt alla bemödanJen att rätta henne; och S:t Clare, oaktadt alla sina löfatt vara beskedlig, fann ett elakt nöje i dessa missyopade till sig Topsy när han ville roa sig, och lät enue upprepa de förvrängda ställena i trots af miss Ophelias invärdningar. ru kan du föreställa dig att jag skall kunna. utälta någonting med barnet, om du beter dig på sådant sätt, Augustin? sade hon. ad Ja . väl, det är fult gjordt af mig, — skail aldrig göra så mer: men jag tycker det är för nöjsarit att höra det ler lila kräket fubbla med de der stora orden, Men du bekräftar ju henne i hennes misstag. Nå, bvad är det egentligen för ondt i det? Det ena det: är så godt som det andra för hennem Di har velat att jag skulle leda benne på rätta väsn; och du borde komma ihäg att bon är e i ä ? för att ej missbruka det ri ni bar nog rätt, kusin, det borde jag göra; ldeles som Topsy gliger — jag så stygg!s urgefär på deita vis som Topsys undervis tes ct par är. Mise Ophelia plågade sig deg