Aftonbladet – 10 december 1852, sida 2

sera revy vid hvar och en af dessa mäktige herrars gärdsgrindar. v Styrelsen fortfar: ; . Dä staden Christinehamn är upplagsplats för produkterna frän Grythytte och Filipstads bergslager, samt för en del af Dalarne och för den spannemål, saltvaror och andra förnödenheter, som dessa orter behöfva, hvadan jernvägens dragning närmare Christinehainn, enligt Björneborgslinien, än dess anläggning på längre afständ derifrän, enligt grefve von Rosens linie, mäste blifva af vigt — Om jernvägen gör en krok genom GCarlskoga så mätte väl Getholmen blifva, hvad Christinehamn hit-. tills varit, en upplagsplats för saltvaror och spanmäl, sävida man icke kan utfärda nägot reskript, att dylika varor skola föras förbi banans ändpunkt vid Getholmen upp till Christinehamn för att derifrån föras tillbaka på den mycket omhuldade branchebanan. Då den stora längden, som Björneborgs-linien, vid jemnförelse med grefve von Rosens linie, besväras af den starkare lutningen, endast komme att orsaka en ringa tidsförlust vid trainernas framgäng; Styrelsen har tidigare förklarat föga afseende böra fästas vid byggnadskostnaden och väglängden, nu, att tiden betyder ingenting anmärkningsvärdt. Det är möjligt att styrelsens tid icke är serdeles dyrbar, då den kan använda sex veckor på ett utlåtande, som, om det icke helt och hället kunnat uppsättas före le sednaste undersökningsrapporternas afgifvande, nogfarkt bär spär af att vara uppsatt i största hast. Men det var nog väl uträknadt att det afgafs den -11 November eller samma deg frågan behandlades i statsrädsberedningen, sä att nästan ingen af de i öfrerläggningen deltagande kunnat taga kännedom derom. Sedan styrelsen förklarat den ökade underbällskostnaden för de 3:ne viadukterna på Björneborgslinien vara en obetydlighet, förbigätt med tystnad att tvåtredjedels mils längre jeraväg också kostar nägot i usderhäll, äberopat kommittåens kalkylers och sitt eget underd. utlätande af den 17 sistl. Maj, anser styrelsen sig böra underd. förorda jernvägsanläggningen efter Ölsbo-Björneborgs linien, samthamnanläggning vid Getholmen, eftersom hamn derstädes kan byggas rymligare och bör i vissa (ouppgifna) fall blifva bättre än vid Hulta. Man frestas 1ro att styrelsen, med förbiseende af allt annat endast sökt utröna buruvida bamn vid Getholmen kan byggas. Det skälet att den blir rymligare betyder intet då Hults hanin blir stor nog att rymma 100 fartyg på en gäng. Äfven om mun icka vill begripa, än mindre medgifva, att sjötransporten, emellan jernbanans ändpunkt och öfriga vid Wenern belägna hamnar, snart nog kommer att besörjas uteslutande af ängfartyg, — och det torde vara nägot för starkt att supponera mer än etthundra ångfartyg på en och samma gäng liggande i hamnen vid ändan af en jernbana ; som man vill leda i alla möjliga krokar för att uppsamla de smulor som erfordras till uaderhällskostnaden — så antag att högst 2 ängfartyg komma i fräga och för resten vära gamla trogna seglande skutor. Erfarenheten har gifvit vid handen att Hults hamn är öppen för segelfart 252 dagar af äret. Medgif nu skutskepparne att gä till väga i sitt goda mak, sä böra de dock hinna lossa oeh lasta på 5 dagar. På detta sätt skulle ätminstone 50 omsättningar af hela antalet kunna ske om äret. Men 50 gänger 100 gör 5000 (säger femtusen) fartyg. Då nu dem uppgifoa storleken (24 x 110) som var af kapten Remmer tagen till norm, säkert lastar 40 läster, så blir det en liten nätt trafik af 200,000 läster!! Detta är ock ea probabilitets-kalkyl, så god som nägon annan, till styrelsens tjenst, och när man som styrelsen befarar, att trafiken skall blifva ändå större och hamnen vid Hult säledes otillräcklig, hvad är det då värdt att draga jeravägen dit, som pr valsverk komma att anliggas, såvida ej styrelsen vil täfla i vishet med Försynen, som stora floder öfverallt placerat, der stora städer stryka fram, Sedan nu blifvit visadt att styrelsen för vägoch vattenbyggnoader icke intresserar sig för minskad anläggningskostnad eller kortare våglängd, lätom oss tillse buru jeravägsbolaget kan vara stämdt med afseende på dessa vigtiga frågor. Som man vet bestär detta bolag hufvudsakligast af jernvägsbyggare och engelska räntetagare. De förra vilja naturligeu bygga så mycket jernväg som möjligt, fast mähända icke efter hr Totties kostnadsförslager, och de sednare vilja hafva sä stort kapital som möjligt förräntsdt med fyra procent när consols stå pari. Bolagets pluralitet kunde sålunda utan fara acceptera hvilken sträckning som förelades, blott de tillförsäkras 1:o att hvar skilliog af de fem millionerna fär nedläggas i företaget, och 2:0 att ätminstone nägot sken af aktning bibehälles för hvad Rikets Ständer beslutat, så att kommazde Ständer icke fränträda räntegarantien. Det är säledes hvarken det embetsverk, som på andra häll ordinerar om väguträtningar, ej heller jernvägsbolaget, som frågar efter i huru mänga krokar jernvägen kommer att gä. Det är endast trafiken och staten, som vinna på att jernvägen göres sä kort och billig lom möjligt. Men hvem frågar efter trafiken i ett land, der de ledande helst önskade, att hvar och en, hemma sysselsatt med husslöjd, mätte lifnära sig och komma i beröring med så få som möjligt, genom hvilken helsosamma regime hvarken öfvermod eller sjelfständighet kunna födas; och staten — den representeras emellan riksdagarna uteslutande af regeringen, som dock torde finna, att hvad som sparas af ett anslag vanligen underlättar andra anslag: beviljande. t Det kan nu vara nog om krokiga vägar; lätom oss nu se hvart de leda. Utan tvifvel känna de flesta Rikets Ständers beslut i jernvägsfrägan, men i alla fall kan det vara skäl påminna om ätminstone rubriken till den underd. skrifvelsen, hvarur nägot här ofvan redan blifvit citeradt. Det heter nemligen: Rikets ständers underdäniga skrifvelse, i fräga om ändring uti vilkoren för den af rikets sedaast församlade ständer lemnade garanti, i afseende på anläggningskostnaden för en jernväg emellan Örebro och Hults lastageplats vid Wenern, samt om utsträckning af denna jeravägsanläggning till Köping. Denna rubrik äterger troget hela dena underdäniga skrifvelsens ionehäll. I hela skrifvelsen förekommer intet ord om annat än ändring i vilkoren för räntegarantien och utsträckning af den redan beslutade bansträckningen emellan Örebro och Hults lastageplats vid Wenern till Köping. Den förvrängning man sökt att göra häraf och förklara att snågon punkt på hemmanet Hults strand skulle vara lika godt som eHults lastageplats vid Wenern gör hvarken mer eller mindre än befriar kommande ständer från all an svarighet för den iklädda räntegarantien för jernvägs byggandet. Denna fara har redan blifvit förutsedd och man tror sig hafva öfserhoppat densamma genom att föreslå regeringen att öppet och ärligt begära en indemnitetsbilla d. v. s. ett öfverseende af ständerna med regeringens ätgärd att hafva förvandiat jernvägsfrägan från en riksangelägenhet till en enskildbet för nägra bruk. Ständerna bevilja utan tvifvel det begärda, om en dylik framställning göres, men att regeringen skulle kunna dertill törmäs, på de skäl styrelsen för väg-. och vattenbyggnader nu gifvit vid handen, det mäste hvar och ea betvifla af skyldig aktoing för landets regering. Men härmed bar det alls ingen fara. Den krokiga rägen leder icke dit. Vi äro nu i December mänad. Man lyckönskar hvarandra, somliga att äret snart är tilländalupet, andra att den vigtiga jeravägsfrägan är es