Aftonbladet – 10 december 1852, sida 2

Article Image
reducerad, förstärkes marinen på ett sätt hvarpå man tillförene icke haft något exempel. ät (Insändt.) Något om krokiga vägar och hvart de slutligen leda. (Slut frän gärdagsbl.) Styrelsen yttrar vidare: På grefve von Rosens eller Åtorpslinien förekommer dylik lutning blott pä 1900 alnar i längd, då deremot Björneborgslinien har 1 på 60 ä 5560 alnär. Den sistnämnda linien skulle alltsä, då man följer civilingeniören Totties utstakning, komma att få sädan starkare lutning på tre gänger större längd än som lärer erfordras för Atorpslinien. På Åtorpslinien förekommer behof endast af en viadukt, hvar emot på Björneborgslinien trenne sädana erfordras; utaf dessa äro likväl 2:ne mindre, men den ena nägot större än viadukten på Åtorpslinien.s Antaget att dessa uppgifter voro riktiga så äro de dock inkompletta, ty på Atorpslinien förekomma, enligt hr Rydqvist, endast 2:ne mossar, tillsammans 1350 alvar, men på Björneborgslinien icke mindre än 7 mossar, af 7450 alnars sammanräknad längd. Eiler törhända har hr Tottie förstätt undvika: Rörmossen, Milmossen, Hällsmossen, Agmossen, Blomsterhultsmossen och ännu 2:ne andra vid Solberga och nedgängen till Degerforss, mad samma lätthet, som han, oaktadt alla dessa impedimenter, lyckats minska högbyggnadskostnaden för hela denna sträckning af linien? Nu följer i ordningen styrelsens riksbekanta slutomdöme sä lydande: Då Biörneborgslinien emellertid, i följd af dess beröring med sjön Möckeln, skulle lemna tillfälle för transporterande ä jernvägen nära till denna sjö en mängd effekter frän och till Carlskoga bergsage — Svenska Tidningen har redan upptagit, att samma fördelar stä att vinna genom Lidatorpslinien. Däå den nyligen af ett derför bildadt bolag ifrågasatta branchebanan till Christinehamn blir kortare om den får utgå från Björneborgslinien i stället för ifrån grefve von Rosens linie, hvadan anläggningskostnaden för nämnde branchebana sälunda kan förminskas i betydlig mäån — Man skall verkligen vara utfattig på motiver, dä man i sin nöd tillgriper den utväg, attvilja göra en hufvudbaaa ?7, mil längre för att få en branchebana !,, mil kortare. S Dä det allmännas nytta af jernvägen icke ensamt torde kunna vinnas genom minskad anläggningskoståad eller kortare väglängd, utan ätven väl och i betydlig män beror på den varumängd, som man har anledning förutse skall komma att i ena eller andra fallet erbälla lättad transports — De första raderna af detta stycke passa onekligen till inskription öfver styrelsens för vägoch vattenbyggnader byrå. Regeringen så väl som allmänheten visste då genast hvad som fanns derinne att få. Om det ej är hvarken anläggningskosnaden eller väglängden man skall göra afseende pä hvad är det väl dä? Jo! varumängden, som man supponerar kom na att föras på jernvägen. Men huru har man kommit till kunskap om denna i alla afseenden obekanta qvantitet? Jo, genom probabilitetskalkyler, på, hvilka styrelsen nu vill bygga jernvägen, men den 17 sistlidne Maj i sitt då afgifna utlätande yttrade styrelsen: Enligt de kalkyler och beräkningar rörande trafiken dem -kommitteen utarbetat och hvilka sä mycket mindre kunna af styrelsen jäfvas, som en betydlig del af blifvande intrader är och mäste vara grundad på probabilitetsberäkningar, emot hvilkas belopp inga bestående anmärkningar kunna göras och ledas i bevis. Men om inga anmärkningar kunna mot dessa kalkyler ledas i bevis, sä kan väl ej heller sjeltva beräkningarnes riktighet bevisas. Då nu emellertid i det föregående blifvit tydligen visadt, att sä väl anläggningskostnad som väglängd blir betydligt mindre för bäde Åtorpsoch Lidatorpslinien än för den af styrelsen förordade öfver Björneborg till Getholmen, så är det ju alldeles klart att styrelsen bygger uteslutande på en beräkning, som är förträfflig derföre att den kan hvarken jäfvas, eller bevisas. , Men under det man äflas att, med imaginerade valsverk och fördubblad smidestiliverkning, uppbringa den varumängd med måhända 20,000 sktb, som genom den tillämnade kroken skulle få föras !,,:dels mil mindre på jernväg, förgäter man alldeles den varumängd, som föres transito och de tusentals passagerare, hvilka mot sin vilja, utan att hafva nägot ärende till Ölsboda, få äka ?, mil längre än behöfligt. Hvem, utom styrelsen, kan läsa hr Rydqvists reservation utan att blifva öfvertygad om, det transitofarten blir den betydligaste och-att den största vigt ligger uppå att göra banan emellan sina ändpunkter så rak som möjligt på det att den mätte blifva så kort som möjligt, så vida eljest styrelsen täcktes medgifva, att en rät linea är den kortaste vägen emellan 2:ne punkter? Under de mänga förhandlingar vid riksdagarna rörande denna fräga är det ingenstädes nämdt ett ord om, att jernvägsanläggningen skulle afse nägon enskild egendoms, byålags eller bergslags fördel, utan det betydliga anslaet gals emedan rikets ständer ansägo serdeles förelaktigt om den vid sistlidne riksdag ifrågakomna jernväg mellan Örebro och Hult utsträcktes till Köping, hvarigenom en sammanbindning af rikets betydligaste insjöär, Wenern och Mälaren, kunde ävägabringas och dymedelst befordras en hastigare förbindelse emellan rikets tvänne största städer Stockholm och Götheborg, samt jernvägen sälundå komme att få sin sträckning, dels genom 2:ne bördiga sädesproducerande provinser, dels äfven genom och i grannskapet af flere utaf rikets förnämsta bergsslager., Rikets ständer föreställde sig i all enfald att dä det var fråga om att närma Stockholm och Götheborg, Wenern och Mälaren, östra och vestra delen af riket, åtminstone nägra af bergslagsmagnaterna skulle kunna ätnöjas med att åka en bit på branchebana och icke fordra, i likhet med en viss tysk furste, att hela den stora transitotrafiken af varör och krigsförInödenheter, post, trupper och passagerare skulle pasSTR TEENAGE RADEON SKE ITF och torde ha föga lust att komma tgifvit Tom aa YHtoigta

10 december 1852, sida 2

Thumbnail