Aftonbladet – 10 december 1852, sida 1

gan och ännu för obestämd tid utestänga landet från välgerningarne at den nyaste tidens kommunikationsväsende. Men utom det passiva motståndet mot hvarje försök till inkräktning å maktens sida, erfordras för. hvarje samhälle en anda af allmän företagsamhet och drift, som icke väntar på regeringens mellankomst för att företaga och genomdrifva hvad den sjelf kan uträtia. Frånvaron af en sådan allmän-anda har länge utgjort Sveriges största olycka, i det man här I landet ständigt varit van att kasta alla omsorger på styrelsen, och göra intet sjelf utan vänta allt af denna. Det synes emellertid som om en ändring till det bättre nu skulle vara på väg att inträda. Vi hafva under loppet af året sett en mängd enskilda industriföretag af större utsträckning: vi hafva äfven sett hela menigheter sammanträda för att på egen hand öfverlägga och besluta om anläggande af jernvägar, om sjöars och mossors aftappning o. s. v., och sjelfva allmogenhar visat sig vuxen att i dessa stora och maktpåliggande kulturfrågor tänka och handla på egen hand. Vi önska blott att denna gryende allmän-anda icke måtte förqväfvas under tyngden af vårt centraliserade förvaltningsmaschineri eller förtrampas under maktbegäret hos dem, som i särskilda delar af landet och i olika grader föra regeringens talan. Det är landsortspressens vackra och vigtiga bestämmelse att vara uttrycket åt denna i våra låndskaper sig utbildande allmän-anda. Landsortspressen vinner: en ökad vigt i samma man en kommunal sjelfständighet börjar utveckla sig. Det är den som framställer menigheternas behof och sträfvanden, visar deras utveckling och frän alla delar af landet uppsamlar och frambär opinionernas spridda uttryck, för att i deras helhet återgifvas af den mera centrala pressen, på samma gång de för sina provinser bearbeta och efter deras behof afpassa meddelanden ur det allmänna medBorgerliga lifvet. Också se vi landsortspressens organer med hvarje år tillväxa i antal och utvidga sina formater. Högst betydlig är den förändring som de svenska provinsernas tidningar på tiotal af år undergått. Alla större städer hafva nu vanligen ett eller flera mer än en gång i veckan utkommande blad, hvaribland ganska många kunna åt behandlingen af ortens administrativa och ekonomiska frågor egna ett stort utrymme och en insigtsfull behandling. Flera hafva mot ärets slut utl vidgat sina formater, och förbättrat sitt tryck; I flertalet hafva gjort framsteg i skrifsätt och lval af ämnen. Vi anmärka detta såsom ett Itillfredsställande bevis på en stigande odling Ii landet, och förutse att landsortspressen under nästa år skall ännu vidare stiga i omfång Toch inflytande. De flesta af landsortspressens medlemmar hylla en moderat liberalism, ehuru de under Iden närvarande reaktionära perioden dragit sig mer och mer ifrån diskussionen af de allmänIna politiska frågorna, för att mera speciellt sysselsätta sig-med de lokala, Vi hafva till och med sett en eller annan förklara, att de Itills vidare, och så länge envåldsidgerna tycIkas öfverallt i Europa hafva vind i seglen, ej lanse det löna möoan att befatta sig med den legentliga politiken. Detta är utan tvifvel så till vida klokt och riktigt, att de stora allImänna frågorna för ögonblicket förlorat en del laf sin betydelse, eller åtminstone en betydlig Idel af sitt intresse för en stor mängd läsare, lunder det de ekonomiska och sociala ådraga sig en förökad uppmärksamhet. Det är högligen att önska, att landsortspressen, utan att åta det allmänna politiska medvetandet falla li en alltför djup dvala, ville med förökad uppImärksamhet följa de kommunala angelägenIheterna hvar och en i sin ort, uppmuntra sina Istadsoch länsboer uti utöfvandet af alla de frivilliga förrättningar, som ehuru ofta betunIgande, dock äro oundvikliga i fria samhällen, och med vaken blick följa den lokala administrationen, samt allvarligt beifra alla godItyckets och maktfullkomlighetens tilltag, hvar;Ihelst de yppa sig. Vi veta ganska väl hvilka svårigheter utgifvaren af en -provinstidning Jofta har att. hålla sig oberoende af inflytelserna från förnäma auktoriteter och embetsUY män, i ett land der embetsmannahierarkien blifvit så konstmessigt utbildad som i Sverige. Det är oss icke heller obekant hvilka bemöIdanden från dylika håll göras för att impot nera på de lokala tidningarne. Så mycket I Istörre heder för dem, som otillgänglige för å dessa högmögendesbåde smicker och hot, bibehålla en manlig sjelfständighet, lika skiljd från ett otidigt tadelbegär som från en kry-jpande undfallenhet. Den allmänna friheten är ett oting der ej finnes frihet i det enskilda. Att vaka öfver den sednares okränkta bevarande, att utbreda den kommunala sjelfstyrelsens grundsåtser och inom laglighetens gränser ifra för deras tillämpning, att uppmuntra företagsamheten, associationen och allmän-andan inom de enskilda orråden af föderneslandet, dessa lemmar af det hela, hvilkas välbefinnande betingar hela samhällskrop pens helsa: sådan är landsortspressens betydelsefulla uppgift, sådan den stora ansvarighet som hvilar på hvar och en af dess organer. -E TI bb rn I I fo er 2 — H. M. Konungens tillfrisknande fortgår. 1 Såväl den sistförflutna som alla föregående em daAmAR vn allan han Äl DD TT