Aftonbladet – 10 december 1852, sida 1

STOCKHOLM, den 10 December. Det snart tilländalupna året visar, när man kastar blicken tillbaka öfver dess vexlingar, en tafla af politisk nedelagenhet och hopplöshet, som skulle väcka förtviflan, om man dömde endast efter yttre företeelser. Också höra vi dagligen sådant tröstlöst tal, att det är ej att hoppas på något framskridande, icke värdt att arbeta derpå, under en tid då de allmänna politiska konjunkturerna beherrskas af den mest otyglade reaktion. Vår egen regering, säger man, har aldrig varit mycket böjd för reformer, och endast med stor motvilja gjort några små medgifvanden åt ögonblickets tvång, för att så snart vinden vände sig, taga dem tillbaka, och nu, då det despotiska systemet för ögonblicket spelar så afgjordt mästare i Europa, menar man att hvarje bemödande för samhällets utveckling vore alldeles ändamålslöst. Genom dylika resonnementer har man kommit så långt i liknöjdhet för allmänna angelägenheter, att ett allmänt reformmöte ej kunnat tillvägabringas. ehuru hvar och en vet att vi utan en förändring i vår nationalrepresentation icke kunna komma ett steg framåt, utan äro dömde till evigt stillastående och tillbakaskridande, medan hela det civiliserade Europa går ohjelpiigt om oss. . Denna politiska lojhet är djupt att beklaga, äfven om man finner den förklarlig och till hälften ursäktlig. Se vi omkring oss, skole vi finna att det är ingenting annat än likgiltigheten, som satt kejsarkronan på den nys Napoleons hufvud och tillåtit Tysklands envåldsfikande regeringar att stycke för stycke upprifva de konstitutionella inrättningar, som 1848 års rörelser hade medfört. Släpper mar efter i ett får man bereda sig på att mist: allt, och derföre är det en samvetspligt fö hvarje folk, zom eger någon smula frihet qvar att icke försofva den, utan att vara på sir vakt. Man får skylla sig sjelf, då man i ti der som våra insöfver sig i liknöjdheten sömn och när man vaknar finner sig bundei till händer och fötter. Ehuru litet vi må anse vårt samhälle hafvi vunnit i utveckling under det snart tillända gångna året, hafva vi ändock att anteckna et och annat, som utvisar ett framåtgående. Si ha, genom vaksamhet och frimodighet hos lä Inens deputerade, vederbörande alldeles miss llyckats i sitt famösa försök att i-afseende p Iskatteförenklingsfrågan tillvägabringa ett folk beslut, ett plebiscite efter napoleoniskt mön ster, som skulle alldeles binda händerna p framtida riksens ständer. Så har det äfvei Ilyckats en och annan handelsort att mot be lräkningen på visst håll erhålla en behöflig ut I vidgning i sina kreditförhållanden, och slut ligen, såszom det förnämsta momentet i vå inre historia under året, har det, i trotts af talrik och. ansträngda bearbetningar, äfven misslyc kats för vissa allvarliga statsmän att omin Itetgöra riksens ständers beslut i jernvägsfrå