Aftonbladet – 9 december 1852, sida 2

aga mig för med en sådan unge!, sade hon med förviflan. Hvad i all verlden förmådde dig att säga att du tagit de der sakerna, Topsy? ; Ack jo, missis sade att jag skulle bekönna,. och jag kunde ej komma ihåg någonting annat., sade Topsy gråtande. Men du behöfde väl icke derför bekänna på dig hvad du icke gjorto, sade miss Ophelia; xdet är lika mycket en osanning det, som det andra.n . Kors, är det? sade Topsy med en min af naiv förundran. Det finns ej ett ärligt hår på den der slynafi, sade Rosa i det hon kastade en föraktlig blick på Topsy. sOm jag vore som masser S:t Clare, så skulle jag låta piska henne tills blodet runne. Ja jag skulle låta henne få, jag.n Nej, nej, Rosan, sade Eva med en min af myndigbet, som barnet ibland kunde antaga; du får ej: tala så, Rosa. Jag tål ej att höra det.n Ack, miss Eva! ni är för mycket god ni; ni vet ej hur man skall handskas med negrer. Det finns ingen annan utväg än att piska upp dem dugtigt. ,Rosa! sade Eva, ,vet tojs! Låt mig aldrig höra ett sådant ord mer!, Och: barnets öga gnistrade och hennes kind betäcktes af en högre rodnad, Rosa slokade genast öronen. Miss Eva har det äkta S:t Clare-blodet i sig, det synes tydligt. .Hon kan tala alldeles som det vore fadren sjelf,, sade -hon i det hon aflägsnade sig. Eva stod och såg på Topsy. ; Der stodo de båda barnen, representanter af samhällets båda ytterligheter. Det vackra fint uppfostrade barnet, med Bitt gyllene hufvud, sina djupsinniga ögon, sin klara, ädla panna och prinsesslika åtbörder; och midt emot henne det svarta, djerfva, illpariga, griniga; men sluga barnet... Deistodo der såsom representanter af sina folkstammar. Den Sachsiska, ett alster af tidehvarf a hyfsning, verldsherravälde, uppfostran, fysisk och intellektuel öfverlägsenhet; den afrikanska, ett alster af tidehvarf a! förtryck, underdånighet, okunnighet, träldom -och laster! Några tankar ditåt flögo måhända genom Evas huf vud, Men alla barns tankar äro snarare dunkla, obe