Aftonbladet – 9 december 1852, sida 1

ERS nd a SS ee ee Re mn omsqvallra, hvad som miss Ophelia ej märkte, att under tiden då den goda damen vände ryggen åt Topsy i ifvern med sina förevisningar, passade den unga lärjun.. gen på att knipa ett par handskar och ett band, som hon behändigt gömde i sin förklädsåcka, och stod med händerna vördsamligen hopknäppta som förut. Nå Topsy, låt nu se att du kan göra det, sade miss Ophelia, kastade ihop sängkläderna och satte gig. Topsy genomgick med mycken värdighet och händighet handgreppen till miss Ophelias synnerliga belåtenhet; hon strök ut lakanen, utplättade hvarje skrynka, och ådagalade under hela förrättningen en prudentlighet och allvareamhet, hvarmed hennes lärmästarinna var särdeles belöteg. Men i en olycklig vändning kora en oroig bit af bandet att titta fram ur hennes ficka just som hon höll på att sluta och miss Ophelias uppmärksamhet var fästad på henne. Hon tog genast fatt derpå. ;Hvad är detta? Du gemena, otäcka unge, — du har stulit det der! Bandet framdrogs nu ur Topsys ficka, men detta gjorde henne ej det minsta förlägen; hon betraktade det endast med en uppsyn af den mest förvånade och omedvetna oskuld. Kors! sade hon; är det der fröken Ophelias band? Hur har det kunnat komma i min ficka ? Topsy, du stygga unge, stå icke och ljug för mig, — du har stulit bandet !, Jag brukar aldrig ljuga, miss Feliar, sade Topsy med artistiskt lugn; det är bara sanningen jag sagt missis, och ingenting annat. Topsy! jag ger dig ris om du ljuger så der. Ack missis, om ni risade mig dag ut och dag in så kan jag ej annat sägan, sade Topsy och började lipa. ;Jag begriper inte det här — det måste sluntit in i fickan. Miss Felia måste glömt det i sängen, och så har det fastnat i kläderna på mig och slunkit in i fickan.n Miss Ophelia blef så uppbragt öfver den oförskämda osanningen att hon tog tag i flickan och skakade henne, Kom ej och vg, om det der igen! Skakningen gjorde att handskarna föllo på golfvet ur den andra fickan,