Aftonbladet – 8 december 1852, sida 2

förgätem bland de högförnämas äfventyr; men om läsaren vill vara så god och göra oss sällskap till ett litet loft ofvanpå stallbyggningen; så kan han måhända få litet reda på Toms affärer. Det var ett anständigt rum, innehållande en säng, en stol, ett bord, och en liten simpel hylla, der Toms bibel låg och hans psalmbok; och der sitter han nu, med sin skiffertafla framför sig, sysselsatt med någonting som synes göra honom särdeles mycket bufvudbry. Saken var den, att Toms hemsjuka hade blifvit så stark, att han begärt ett bref postpapper af Eva, och i det han uppbådade hela det lilla förrådet af litterära insigter som han hade förvärfvat under masser Georgs ledning, uppgjorde han den öfverdådiga planen att författa ett bref; och han höll nu på att på skiffertaflan utkasta sitt första koncept. Tom var illa bekyttad; ty skapnaden på en del bokstätver hade han alldeles förgätit; och af dem som han kom ;håg, visste han, ej så rätt hvilka han skulle begagna. Under det han nu sattder och sträfvade och stretade i sitt anletes svett, slog Eva ned som en fågel på stolskarmen bakom honom, och tittade honom öfver axeln: 0, onkel Tom, hvad är det för tokiga tingestar du petar till der? f ,Jag försöker att skrifva till min stackars gamla hustru, miss Eva, och till mina små barns, sade Tom, i det han torkade sig med afviga handen öfver ögonen; ,men jag tror knappt jag kommer att gåiland med det. Jag skulle så gerna vilja hjelpa dig, Tom! Jag har lärt mig litet skrifva. I fjol kunde jag rita alla bokstäfverna, men jag är rädd att jag glömt af mig. Och så satte Eva sitt lilla guldhufvud tätt intill hans; och de började, båda två, en ganska djupsinnig och ängslig öfverlöggning, båda lika allvarsamma, och båda i det närmaste lika o 2; och, med en god del samrådning och öfve räffande hvarje ord, började nu författarev.r de båda: två kände den största lust i v sets sig som om de höllo på att skrifva. Jo, onkel Tom, det börjar verkligen på att se galant utv, sade Eva, i det hon med förnöjelse betraktade verket, Huru glad skell inte din hustru bli, och de mtac