Aftonbladet – 8 december 1852, sida 2

blifna duetten ur Maria Padella, — visade hr K. nya prof på sin utmärkta talang, hvilken vinner i intresse vid hvarje gång man förnyar bekantskapen dermed. Hr K. erhöll äfvsn ett ganska starkt bifall för sina prestationer. Till slut gafs ;Gammalt och Nytt, Solo med chör af A. F. Lindblad. Det var verkligen någonting särdeles rart att få höra något af denne kompositör, hvars namn blott alltför länge varit osynligt på programmerna till våra musikaliska nöjen. Det är i hr Lindblads alster alltid något, som gör att om man äfven har hört dem måoga gånger, man dock längtar att höra dem om igen; de hafva isig detta beståndande element, som trotsar modets nycker och vexlande tycken, ty de leda alla sitt ursprung från det innerliga, det själfulla. Varmt och lifligt äro här skildrade naturens intryck på menniskosinnet. Det muntra glammet i vinterqvällen vid braszans sken och den glada leende våren, hviskande om hopp och lycka. Med hvilket gladt mod skyndar icke fiskaren öfver den solbeglänsta vågen till sitt hjertas utvalda! Hur naiv är icke vall flickans sång! Det vore icke rätt att ibland de många sköna melodier, som här förekommo, vilja gifva företrädet åt en enda af dem, men nog torde man kunna säga att en sådan melodi som den till larghetton : På susande vingar dock anden Sig lyfter mot himmelska salars endast kan skapas i stunder af den renaste inspiration. Solopartierna utfördes af hr och fru Strandberg, hvilken sednare i hast inöfvat det parti som m:ll Michal skulle utföra; chören utgjordes för öfrigt af lyriska scenens artister och amatörer. Alla tycktes särdeles lifvade at göra sitt bästa vid utförandet häraf. — —t,