Aftonbladet – 4 december 1852, sida 2

Jag vet att jag skall komma i helvetet,, sade gum man : dystert. Du behöfver ej säga mig det. Det äs fult, det är hiskligt — jag går rakt till helvetet. O mir Gud! Jag önskar jag vore derb Tom ryste i sitt innersta vid dessa förfärliga ord, son utsades med ett dystert, lugnt allvar. Gud förbarme sig öfver dig, arma varelse! Har dq aldrig hört talas om Jesus Kristus? i Jesus Kristus? Hvad är det för en? Jo det är Herrenn, sade Tom. ;Jag tycker jag hört talas om Herren, och domen oci fördömelsen. Jag har hört tal om det., Men har då ingen menniska sagt dig ett ord or Herren Jesus, som älskade oss, fattiga syndare, och lec döden för 0ss?) . . ,Vet ingenting om den sakenn, sade qvinnan; inger har någonsin älskat mig, sen min gamla man dog. Hvar är du uppfödd? sade Tom. sUpp i Kentuck. En herre höll mig för att föda barr till afsalu, och sålde dem så snart de blefvo så stora at de kunde gå. Till slut sålde han mig åt en spekulant och min masser köpte mig af honom. ,Huru kom du att slå dig på den stygga vanan at supa? : För att glömma mitt elände. Jag fick ett bärn ser jag kom hit, och jag trodde då jag skulle få föda up; ett, efter min masser ej var någon spekulant. Det va det sötaste lilla kräk! och missis syntes tycka om unger i början — han skrek aldrig, och var så frisk och knub. big. Men missis blef sjuk, och jag skötte henne; oct jag fick febern, och jag mistade mjölken, och gösser blef så klen och mager som ett benrangel, och missis ville ej köpa mjölk åt honom. Hon ville ej tro mig när jag sade henne att jag ej hade någon mjölk. Hor sade att hon visste, att jag nog kunde föda honom med vanlig mat; och barnet pintes och pligades af svält; och skrek och jemrade sig, dag och natt, och blef bara skinr och ben, och missis fick en sådan leda vid horom och sade, att det var ett riktigt huskors. Hon Ööaskade at jungen vore död, sade hon; och ville ej låta mig ha ho. nom hos mig om nätterna, emedan, sade hon, han höjl