Aftonbladet – 4 december 1852, sida 2

LITTERATUR. Minnen ur Sveriges nyare historia, samlade af B. v. Schinkel, författade och utgifne af C. W. Bergman. Andra delen. Gustaf III och hans tid (1788—92). I. Angående 1789 års statshvälfning förekomma lera pikanta drag, isynnerhet hemtade ur biskop Wallqvists dagbok och Liljensparres bref. Van finner af hela denna framställning, att Sustaf med en bemlig oro och fruktan fortsick på den våldsamma bana, som öppnade väg för hans mord och hans sons afsättning, a man kunde säga till alla de stora händelserna i våra nyare häfder. Vid skildringen af 1789 års fälttåg äro de nya belysningar här meddelas om slagen vid Öland och Sveosksund, efter bref från Oxenstjerna, amiral Liljehorn m. fl., det märkliZaste. oo I Liljehornska divisionens bekanta uraktlåtenhet att framsegla i slaget vid Öland (på sätt och vis en högmäålsfråga i vår nyare historia) spårar förf. en konspiration af samma halt som den, hvilken börjats vid Anjala. Liljehorn synes varit ett offer för militärens hämnd i och för dess nesliga handtlangarbiträde vid statshvälfningen. Rörande slaget vid Svensksund (1789) innehålla Oxenstjernas bref intressanta detaljer. Ehrensvärds storhet och konungens oförstånd framstå i sin dager. . Under hela bataljen var Ehrensvärd på sin slup öfverallt omkring der elden var som starkast, med sina glasögon på sig, och lika trankil, som när han sitter hos 088 och ritar. Det gör honom en odödlig heder att han förutsagt allt. Teckningen af 1790 ärs fälttåg öfverflödar af nya och vigtiga belysningar. Af stort värde är hvad som meddelas om orsakerna till den mycket omskrifna reträtten in i Viborgska viken, som sedan blef en orsak till en tredjedel af örlogsflottans förlust. Var det Gustaf, eller Carl, eller begge gemensamt, som vållade denna händelse? Det sednare var verkligen förhållandet; ty konungens order till hertigen att ingå i Viborgska viken korsade hertigens råd dertill genom bref till konungen. Hertigen var åter alldeles styrd af Sidney Smith. Hela den inre, hemliga historien om fredsverket 1790 erhålles här enligt Gustafs, Armfelts bref m. fl. Hela det sjunde kapitlet innehåller med få undantag nya saker. Här träffas en ganska utförlig berättelse om Gustafs förhållande till franska revolutionen allt från dess början. till 1792, efter de diplomatiska akterna ur kabinettet samt Gustafs brefvexling med monarkerna. Man ser häraf att Gustaf underhandlade. med Ryssland om Norges eröfring såsom en ersättning för sitt biträde till revolutionens kufvande i Frankrike — alldeles samma politik som sedan följdes af Carl J han i förhållande till Alexander. Med dessa Gustafs funderingar på Frankrike förenade sig de besynnerligaste dylika på Polen. Han ville blifva kung i Polen på samma gång han eftersträfvade Norges krona, och ville af Europa beundras och af efterverlden prisas som revolutionens besegrare och återställaren af Vancien regime. Hvilka svindlande dårskaper! Svenska ministern v. Engeströms bref från Warschau till Gustaf III äro i detta afseende mycket upplysande. J— RR ORO ORO RR RO OO RO RER AE rr na