Aftonbladet – 4 december 1852, sida 2

RR mm Hvarföre inte, migg Eva? De der sakerna lägga sig på mitt hjerta, Tomp, sade Eva, — de lägga sig på mitt hjertav, upprepade hon allvarsamt. Jag vill ej fara ut, och vände sig från Tom och gick upp för trappan. Några dagar derefter kom en annan gumma i stället för gamla Prue, med bakelsekorgen ; miss Ophelia var i köket. ;Hvad nu! sade Dinah; hvar hållergPrue till? ; ylle kommer aldrig mer,, sade qvinnan hemlighetsullt. Hur så?, sade Dinah; hon är väl inte död heller? Vi veta ej så noga. Hon är nere i källarn, sade qvinnan och sneglade på miss Ophelia. ij Sedan miss Ophelia gjort sin handel, följde Dinah qvinnan till dörren. . Hur är det egentligen med Prue? sade hon, Qvinnan tycktes gerna vilja tala, om hon bara tordes, och svarade i en låg, hemlighetsfull ton: Hör på, men tala ej om det för någon. Prue har supit sig full igen — och de hade ner henne i källarn, — och der lemna de henne hela dagen — och jag hörde dem säga att flugorna ätit upp henne, och hon är död! Dinah höjde förskräckt sina händer, och i det hon vände sig om såg hon tätt vid sin gida Evas luftiga skepnad: det vackra barnets stora, hemlighetsfulla ögon voro utvidgade af fasa, och hvarje bloddroppa försvunnen från hennes läppar och kinder. o Gud nåde oss! Misg Eva håller på att dåna! Hvad har kommit åt oss att låta henne höra sådant tal? Hon kan ju bli alldeles tokig. Jag dånar ej, Dinah,, sade barnet med fast ton; och hvarför skulle jag ej få höra det? Det betyder väl mindre för mig att höra det, än för stackars Prue att lida det.n ss Bevare oss Gud! det är inte saker att höra för små, fina ladies som ni — såna hiskliga historier — kan just skrämma lifvet ur er. i Eva suckade igen, och gick upp för trappan med långsamma, sorgsna ste 3 (Forts, följer.)