Aftonbladet – 4 december 1852, sida 2

nig vaken, och gjorde mig oduglig till allting. Horn vang mig att ligga i sin kammare, och jag måste lägges oarnet i en liten skrubb, och der skek han ibjel sig en natt. Ja, gjorde han; och jag tog mig till att supa, för att få det der skriket ur öronen på mig! Ja gjorde jag så — och supa vill jag! Ja jag vill supa, om jag ocksi skall bli fördömd derför! Masser säger att jag skall bl fördömdg;och jag vill säga honomy att det gör mig jus detsammal, O du, arma varelsel, sade Tom, har ingen sagt burt Herren Jesus . älskat dig och gifvit sitt lif för dig? Hi: de ej sagt dig, att han vill hjelpa dig, och att du kar comma i himmelriket och finna ro på sistone? Jo jag ser ut att komma i himmelriket, jag!, sad qvinnan; är det inte dit som det hvita folket komme en gång? Jag tycker just de vilja ha mig der, jag vil heldre komma till helvetet, och slippa ifrån masser och missis. Ja vill jag så,, sade hon, i det hon med sir vanliga grymtning lyftade upp korgen på hufvudet ock surmulen gick sin väg. Tom vände om och begaf sig sorgsen hemåt. Pi gården mötte han lilla Eva, med en krans af mossroso sring hufvudet, och ögonen strålande af glädje. Ack se der är Tom! Jag är så glad att jag fått rät vå dig. Pappa säger att du får taga ut de båda hvit västarna och köra för mig i min lilla nya vagn. Mer vad kommer åt dig, du ser så sur ut? ;Jag är ledsen, miss Eva,, sade Tom dystert. Mer ag skall gå och skaffa fram hästarna åt er.n ,Men säg mig Tom, hvad står på? Jag såg du taltc vid det der gamla spöket Prue.n Tom berättade i enkla ord för Eva gummans historia Jon skrek ej, eller förvånade sig, eller grät, som andr barn plöga. Hennes kinder bleknade, och en djup, all vaysam skugga for öfver hennes ögon. Hon lade både .rmarna öfver sitt bröst, och suckade djupt. NITTONDE KAPITLET. Vidare om miss Ophelias erfarenhetsrön och åsigter. ,Tom, du behöfver ej säga till om hästarna, jag vil 0; åka utr, sade hon.