Aftonbladet – 3 december 1852, sida 3

eller blifvit genom elden olöslige. Medskogarnas försvinnande försämras vidare klimatet, nederbörden minskas, jordytan beröfvas den för vegetationen si välgörande snöbetäckningen om vintren, emedan snön hastigt bortsmälter och försvinner, hvarigenom äfven bäckar och källor försina, samt sol och vindar utsuga all fuktighet och must från de kala fälten. Detta allt kan: för eder M. H. icke vara något nytt eller obekant; jag har blott velat antyda vår pligt, att upp lysa de mindre bildade om-de olyeksbringande följderna af naturens misshandling, hvarigenom marken genom menniskans oförstånd blir förbannad. Slutsatser äro lätt dragna från dessa begge skil dringar. I Tartariet bar vegetationens utrotauug hunnit längre ån hos oss, der man blottärbetat på denna utrotning, men ännu icke lyckats fullborda densamma. Det på sednare tider hos oss: väckta interesset för skogarnas värdande, så lifligt understödt och främjadt af så mänga inflytelstrika personer, ja med nära nog den högsta inflytelsen i värt land, läta oss hoppas att Tartåriets olyckliga tillstånd icke skall blifva värt, men vi tro dock att man icke nog ofta eller skarpt, atan öfverdrift kan pöpeka vådorna af skogsödning, och hafva anfört prof. Fries ord såsom en vigtig varning, äfven från vetenskapens tribun.