Aftonbladet – 3 december 1852, sida 3

man har skäl till den förmodan att Armfel eller Klingsporr af den förtviflade belägenhe hvari .de funno allt, men i synnerhet af ko nungens sinnesstämmning låtit: förmå sig at sjelfve eller genom-andra ge impulsen till de beslut, som dagarne derefter på Jägerhorns inrådan fattades i Likeala. Gustafs förtviflan under dessa kritiska dagar, var, den största. An tänkte han afsäge sig. regeringen, än önskade han förena sig med kejsarinnan . och. gifva henne sin flottö med vilkor att hon hjelpte mig att hämnas på mina undersåtares. Man frestas tvifla on konungen i ett sådant ögonblick var vid sin: sinnen. Hans samtal med Oxenstjerna i dessa ämnen äro högst märkliga. En annan ytterst vigtig -punkt i afseende på händelserna i Finland 1788 är hertig Carls förhållande. Här-framträder denne af afunder och förtalet så djupt nedsatte och hånade furste första gången i sin rätta dager. Mau finner af Gustafs bref til honom samt af hertigens till Reuterholm — hvilka bref vexlade: just under nämnde ytterst kritiska tidpunkt samt meddelas i bilagorna — så väl att Gustafs förtroende till sin bror var ganska godt. enär han anförtrodde hönom befälet i Finland, som äfven ju hertigen afböjde al:a propositioner att förråda sin broder, hvilka ifrigt gjordes honom af Reuterholm och flera. Reuterholms skrifvelse i detta ämne äfvensom hertigens svar äro af stort historiskt värde. Äfven erbjöds hertigen af de missnöjde att armån skulle gå till Stockholm, förklara Gustaf och hans, ätt tronen förlustiga samt välja hertigen till konung. En furste, som afböjde dessa förslag och var sin bror trogen i der våra tiden då dess undergång och egen uppkomst-ej syntes så omöjliga, skulle — sedan oron var stillad och intet att vinna — hafva mot samme. broder deltagit i ett mord?! En anmärkning kan man här ej undertrycka att med förf. göra, Att Reuterhölm på sådant sätt tillskref hertigen, kunde väl ha sin grund i hans ärelystnad, i hans märkvärdiga förkänsla af hvad som verkligen gjordes fäderneslandet behof, i ställningens betryckthet för ögonblicket; men att hertigen , hörde sådana stämmor kan svårligen förklaras annorlunda än at mystiska orsaker, af vissa dolda, hemliga band, som -egde rum. emellan dessa tvenne vänner. Gamla profetiska stämmor återklingade i hans själ; från tronen såg han ständigt nya felsteg, nya olyckor utgå, och han, trodde sig af försynen bestämd. att en gång rädda fäderneslandet, när felstegens och olyckornas mått blifvit bräddadt, när hans tid var kommen: Nu tillbakavisade han alltid Reuterholms förslag. Det skulle ej kosta mig mycket — skrifver han — att få allt hvad jag behagar, om min ambition vore. stor; men jag. anser ett godt samvete och mitt hjertas trankilitet allt för dyrbara att uppoffras för en chimerisk heder, hvilkens irrbloss skulle lemna ,mig i en hemig oro öfver avt ha brutit de heligaste bandn. tan ämnade gå jemna vägen ända rätt fram och med tålamod afvakta hvad försynen täcseg göra med mig, då jag är förvissad att ett godt samvete och en rättfärdig domare skall trösta mig i de ledsamma stunder jag nödgas här uthärda, : Dessa rader, säger förf.; afslöja hertigens tänkesätt; vek, ärelysten, mystisk; men tillika örsigtig, granlaga upphörde han aldrig att orda och handla för hvad han ansåg hederigt, rätt och fäderneslandet nyttigt.