Aftonbladet – 2 december 1852, sida 2

köksrustning, hvaremot Dinsh var ett sjelflärdt snille, och, liksom snillen i allmänhet, tvärsäker, nyckfull, och envis i sina misstag till yttersta grad: På samma vis som en viss klass moderna, så kallade, filosofer, hyste Dinah ett suveränt förakt för logik och förstånd i hvarje dess skepnad, och tog alltid sin tillflykt till intellektuel åskådning ; och här var hon alldeles oåtkomlig. Ingen möjlig grad af talent, eller myndighet, eler bevisning kunde någonsin förmå henne tro att någon menniska förstod någonting bättre än honsjelf, eller att det sätt hon följde kunde i minsta sak på något vis förbättras. Detta Hade varit en afgjord sak mellen henne och hennes gamla matmor, Marias moder; och miss Mario, som Dinah alltid kallade sin unga matmor, äfven sedan hon var gift, fann det beqvämare att fly än fäkta; öch således var Dinah i besittning af envåldsmakten, Detta gick så mycket lättare, som hon var en fullkomlig mästarinna i denna diplomatiska konst, som förenar den ytterligaste underdånighet i sätt med den ytterligaste oböjlighet i sak: Dinah var en fulländad mästarinna i hela konsten och hemligheten af ursäktstillverkning i alla dess delar. Hon hade fastställt såsom en sjelfklar sats, att en kock -aldrig kan göra någonting rasande, och en kock i ett sö. derländskt kök har alltid tillgång på en ymnig mängd af hufvuden och skuldror, på hvilka han kan välta bördan af hvarje synd och bräcklighet, och sålunda bevara sin egen fullkomlighet obefläckad. Om någon maträtt blifvit bortskämd, så fanns der femtio obestridliga goda or. saker dertill; och felet låg oförnekligen hos femtio andra personer, hkvilka Dinah fördömde med skoningslös ifver. Men det var sällan som det verkligen var något fel med Dinahs slutliga tillgöranden. Ehuru hennes sätt att göra allting var särdeles slingerbultigt och omständligt, och utan allt slags beräkning med afseende på tid och rum, — ehuru hennes kök vänligen såg ut som om det blifvit ordnadt af en orkan som blåst derigenom, och hön hade nästan lika många förvaringsrum för hvarje kökspersedel som det fanns dagar i året, — likväl, bara man hade tålamod att afvakta hennes egen behagliga tid, så blef neg mid