Aftonbladet – 2 december 1852, sida 2

viskop i Sigtuna och Johannes till biskop i Birka. Ar det tänkbart, att erkebiskopen skulle tillsätta tvenne biskoparien och samma stad, då han icke hade någon t. ex. för Linköping? När emeilertid dessa biskopar kommo ill Sverige, intog, heter det, den förre sitt säte i Sigtuna; men då den sednare fann Birka förvandlad i en stenbop, flyttade han ill Linköping (hvilket visar att Birka, som ofta kallas civitas Gothorum, var tillämnad stiftstad för Östergötbland med angränsande orter, förmodligen på den grund att Birka var mera bebygd och hade mera passande domkyrka eller lättare att bereda sådan än andra då mindre märkbara orter). Äfven finnes en berättelse, huru biskopen L Sigtuna gjorde en särskild resa till Birka för att besöka Unnis graf, hvarvid han fann staden förstörd och inga spår efter grafven. Antingen måtte denne biskop varit i ovanlig grad närsynt, eller ock måste det hardt invid Sigtuna liggande Birka skjutas ett godt stycke derifrån. Af dessa berättelser torde man emellertid få sluta, att Birkas omtvistade förstöring skett under Stenkils tid, ty visserligen kunde ej biskopen i Sigtuna företaga en resa till det grusade Birka annat än kort efter ödeläggelsen, innan en ännu blifvit känd i Sigtuna; och ännu mindre hade biskop Johannes behöft taga krokvägen öfver Birka till Linköping, om Birkas förstöring varit under resan känd. På denna grund torde Sjöborgs uppgift förfalla, att Birka blifvit ödelagd efter Stenkils tid, äfvensom Celsii, att förstöringen skett långt föres nämnde konung. Förf. yttrar att Hvitfeld, i hvad som rörer svenska sakerna, merändels följer Olaus Petri. Detta gäller för vissa tider; men Hvitfeld bör ej försummas af svenska forskare, helst han haft tillgång till många svenska dokumenter, hvarom Schefferus upplyser i sin skrift De insignibus Suecia, der det ordas om de historiska handlingar, som under unionstiden myriadtals, fördes härifrån till Danmark och hvilka Hvitfeld säges flitigt begagnat. Sparrsätra, der Knut Johansson blef slagen, har man antagit vara Sparrsäteri Westergöthland. Förf. upplyser, att detta ställe hetat Kjösäter ända till medlet af sjuttonde århundradet, då riksrådet Harald Stake bestämde det till enkesäte för sin friherrinna, Märta Sparre, efter hvilken det först 1660 fick namnet Sparrsäter. Deremot säger Johannes Magvous alldeles riktigt, att gården Sparsäther låg ej långt från Upsala, och Messenius förlägger det nära Enköping. I svenskt diplomatarium förekommer ock tvenne gånger Sparsetir i Åshunda härad i Upland. Att slaget verkligen stått i Upland och ej i vestra Sverige gör förf. på goda skäl sannolikt. SEOTDETAT a ko