Aftonbladet – 2 december 1852, sida 1

— Det snart förflutna året har varit de militäriska festernas tid, liksom det i allmänhet varit knektväldets gyllene år. I dag för ett år sedan sprängde en djerf och förslagen tronpretendent det franska folkets lagstiftande församling, för att ersätta folkets representation med böajonetternas. I dag sätter han kronan på det menediska verket och kanske i denna stund förkunnar trumpeternas ljud att sista späret af republiken och med den af den lagbundna friheten blifvit bortsopadt från den franska jorden. Må deras fantasi, söm följa enväldets fanor, frossa af all den herrlighet, som den nye Tiberius utan tvifvel i dag beskär sina lydiga slafvar. Må de lofsjunga den uppgående solen, hvars strålar endast alltför mycket skifta i blodets purpurfärg. Må de på vers och prosa besjunga den nya ordningens gyllene tidehvarf. Må religionens förkunnare tända sin usla rökelse för den nye gudasände, och hundra tusen bajonetter återspegla hans örnar och hans gyllene namnskiffer. Vi missunna ej slafven den torftiga trösten att få tillbedja tuktomästaren med knutpiskan. Medan han af konstfullt fanatiserade massor helsas för gud och frälsare, hopa sig ii tysthet förbannelserna på hans hufvud. -sReligionen lärer :oss att försynen tillstädjer det onda, för att i sin högre vishet befordra sina kärleksfulla ändamål. Så vilja vi också tro att Louis Napoleons brottsliga och blodibefläckade bana, blifvit af försynen : tillstadd för något godt af oss icke fattadt ändamål. Vi vilja gerna antaga, att den nya kejsaren ipå ett eller annat sätt blir af omständigheternas makt tvungen att tjena högre syften än sina egna, att maktens koncentrering ännu en gång varit nödvändig för att i grund krossa e fjettrar, som ännu förtrycka de stora masorna af samhället, för att öppna vägen för amvetets, forskningens och arbetets ffihet. åhända hade utan Louis Napoleon bourgeoiin och embetsmannahierarkien växt upp till att blifva lika förtryckande som de gamla feodalmakterna. Kanske är det dessa förtrycare som Louis Napoleon är bestämd att förinta, ehuru han nuhar dem till sina bästa undsförvandter, och de förnämsta stödjepunkterna för sin envåldsmakt. Men det är hågon som säger: Mina vägar äro icke edra vägar!l, De reaktionära och despotiska intressena öfver allt i Europa hafva emottagit Louis Napoleon såsom en själsfrände och en himlasänd bundsförvandt. Öfverallt Har man hört foritet att han representerar ordningen, aukoriteten, den materiella lyckan och detlugna amåtskridandet. Det är i denna mening man helsat de stora militärspektaklerna under året såsom garantier för välståndet och ordningen. Vi hafva aldrig trott på att enväldet representerar ordningen och ger garantier för det borgerliga lugnet, ty denna ordning och. dessa arantier finnas endast i den lagbundna folkibeten. Vi tro det i detta ögonblick mindre än någonsin. Må legitimitetens och absolutismens sakförare vänta sig allt godt af den nya franska Cesar Augustus. Utan allttvifvel få de en gång kanske snart nog erfara huru de missräknat sig. Vi citerade häromdagen ett ganska betecknande uttryck af en bland Louis Napoleons närmaste förtrogne; Det var hr de Persigny, och hans ord voro dessa: Frankrike är napoleoniskt och Europa skall blifva det hvar dag vi behaga. . Man säger att vi representera auktörtteten: det är godt och väl, men vi representera jemväl revolutionen. 4; Detsamma har Proudhon sagt före Persigny, och många torde komma att säga det efter dessa båda. . Huru skulle i sjelfva verket den, som ständigt stämplat mot legitimiteten och dess ordning, någonsin blifva en pålitlig bundsförvandt åt någondera? Han har funnit att auktoritetens förevändning är ett godt och förträffligt medel att göra omstörtningar, och detta är icke mer än hvad större delen af lesitimismens kämpar funnit långt före honom. Iy huru många af Europas välden äro ej från början uppförda på våldshandlingar och lagöshet? Men långvarigt torde ej förbundet blifva. Öfverallt i Europa stå envåldsherarne med mer eller mindre konstitutionella namn, stödjande sig på tankens och yttran-! dets jesuitiska förtryck och på beväpnade ska-! rors blinda lydnad; så gör äfven Louis Naooleon, och derföre se de upp till honom, såsom sin frände, emedan han är den djerfvaste. Men förr eller sednare torde de få ipplefva oväntade händelser. Den nye Na-l voleons välde må förebåda stora ting; men ämligen tydligt är att det minst af allt reoresenterar lagen, ordningen, freden och det ugna framåtskridandet. Statskupp ech rerolution! det är dess naturliga lösen. i Vilja vi se oss om efter den borgerliga ordingen, sådan den är då den lofvar bestånd: ch. framtid, må vi blicka bort från det kejerliga Frankrike, från det östra Europas baoneitglänsande välden, och spana på andra . idan om. Kanalen, och vi skola finna den i nnu: tårögd vid. Wellingtons nyss rillslutna : sraf. Äfven. omkring denna graf. har man ) ett svärden :glittra och, hört vapnens brak: RIE ENATOR TRES em, mellan ett och tu på natten,). Toms: r en uppenbarligen.hade tagit herkinder, Tom och Adolf hielntes åt att få! — ,Ack du