Aftonbladet – 2 december 1852, sida 1

bröder, och skaffades hem, mellan ett och tu på natter Hi ett tillstånd, der kroppen uppenbarligen.hade tagit her raväldet öfver själen. : Tom och Adolf hjelptes åt att I bonom till sängs, den sistnämnde. under .bjertlig. förnt jelse och uppenbarligen betraktande saken som ett rolig äfventyr, i det han bjertligt skrattade åt Toms fasa, sor I verkligen ej hade bättre förstånd än att ligga vaken se dan nästan hela natten, bedjande för sin unga husbonde ; MNå, Tom, hvad väntar du på? sade St. Clare föl jande dagen, då han satt i sitt bibliotek i nattrock oc tofflor. . St. Clare hade just anförtrott Tom en. störr penningesumma och åtskilliga uppdrag. vÄr inte al riktigt? tillade han, då Tom stod. och väntade. Jag fruktar att ej så är, sade :Tom : med allvarsar uppsyn: me St.. Clare lade ifrån sig tidningsbladet, satte ned kaffe koppen, och såg på Tom, N Nå Tom, hvad står på? Du ser så allvarsam ut sor en likkista. Jag är mycket bedröfvad, masger. Jag hade allti trott att masser var god mot hvar och en.x i Nå, Tom, har jag varit annorlunda? Säg ut, mi gosse. Det är någonting som man. nekat dig, kan ja förstå, och det här är: företalet., — . Masser har alltid varit god mot mig. :Jag har inte att beklaga mig öfver i den vägen, Men detär en son Masser inte är god emot., Hvad-är det nu åt dig, Tom? Säg ut; hvad me nar du? I natt, mellan ett och tu, fönkte jag så. Jag funderade då noga på saken. Masser är inte god mot sig sjelf.n ; Tom sade detta med ryggen vänd mot sin. husbonde och handen på låsvredet. St. Clare kände -att han ble blodröd i ansigtet, men ban skrattade. vå Ah, var det. bara det? sade han. glädtigt. . Bara det!s sade Tom, i det han hastigt vände sig om och föll på sina knän, O, min dyre, unge masser! Jag fruktar det blir ett förderf för allt, — allt — både kropp.och själ. Den goda boken säger: ndet. biter som sn orm och. stinger. sera en huggorm, min dyre masserln