Aftonbladet – 1 december 1852, sida 3

ten Miltopseus nägon direkt angifvelse blifvit fram ställd att Malmgren skulle ha gjort myteri, äfven som vid det i Hamburg hällna förhör icke nägon.be visning förekommit mot Malmgren att ha gjort sig skyl dig till ett så groft brott, Malmgren genast skulle fri fot ställas och handlingarne öfversändas till lands höfdingeembetet i Gefle, på det Miltopzeus, i hän delse han dertill finner sig föranlåten, inför domsto derstädes må ega att sin talan utföra. Det bör slutligen nämnas, att sedan den i Gefle förhyrda: besättningen rymt i-England, hade den en. gelska besättningen under resan till Sineapore an ställt myteri ombord å fartyget och haft för afsigt att mörda säväl kaptenen som nu tilltalade Malm. gren, men sedan myteriet blifvit upptäckt hade kaptenen och styrmannen; genom att vara försedde med laddade pistoler och sabel, lyckats förekomma planens utförande. En gäng hade besättningen öfver fallit styrmannen, men kaptenen hade frälsat honom. Den engelska besättningen blef i Sincapore häktad och tilltalad för sitt brott, men derstädes väcktes icke nägra påståenden mot Malmgren, hvilket den förda journalen lärer intyga. — Rymning ur Götheborgs häkte: Dä fångknekten Carl Gustaf Norström, som natten till den 25 Nov. hade vakten på häktets gård, mellan kl. 4 och 5 på morgonen ingått i vaktrummet för att taga På sig en rock, blef han, vid återkomsten till fänggärden, till sin stora bestörtning varse en fånge, stående på öfversta steget af en vid palissaderna fästad repstege. Fången, som äfvenledes bemärkte sin väktare och säg sig vara upptäckt, blef troligen ieke-mindre allarmerad än denne, enär rymmaren ögonblickligen derefter kastade sig öfver palissaderna, men råkade släppa sitt tag och föll först på en utanför dessa varande mur samt härifrån ned på marken, dervid han lär ha skadat ena knäet. Fängknekten deremot gjorde genast allarm och ropade till den utanför häktet posteråde artilleristen att rymning var ä färde; Denne skyndade till stället, der fävgen anträffades.och genom några hugg af sabelklingan straxt bragtes att gifva sig. Den sålunda ertappade befanns vara lifstidsfången Johannes Thorstenson. Under tiden hade man funnit att tvenne andra fångar, nemligen lifstidsarrestanten Otto Pettersson, Rolin eller Ros, en vild sälle, som varit försed med jernklädning och i dessa dagar skulle ha erhällit 40 par spö, samt en för poströtveri tilltalad person vid namn Johannes Bengisson Djur, hvilka förvarats isamma rum som Thorstenson, äfvenledes voro sin kos. En fångknekt, som vid första upptäckten at ryniningen begifvit sig ät det närbelägna Dröttningtorget, var emellertid lyeklig nog att här råka på Djur, som, med tillbje!p af en på gatan stationerad nättväktare blef gripen och äterförd till -häktet. Ros deremot har hittills förstått att undandraga sig alla efterspanisgar. Att deiine haft brädtom kan man sluta till deraf, att bån varit byxlös och i blotta kalsongerna mäst: företaga sin äfventyrliga färd. Vid sedermera anställd undersökning har man fått reda på huru Tymmarne praktiserat sig ut från häktet. Sedan Ros jemte. båda sina kamrater, medelst sönderfilning af Jernklädseln; lyckats befria sig från sina öbeqväma drägter, ha de genombrutit muren under fönstråt i sitt rum, som är beläget på. undra botten ät häktets gård; härvid har en del af jeroklädseln kommit väl till pass, enär den begagnats för genombrytningen af väggen. . Den. yttre stenen ät. gården lär ha lempats orörd, för att icke. väcka vaktarens :uppmärksamhet, intilldess -dennegick sin ati vaktrummet, då fängarne begagnade sig af detta om och uttogo stenen i hålet samt kröpo genoni etsamma ut På gården. Med den vid palissaderna fästade repstege, som synes vara gjörd af gamla lina e-rimsor och. skall ha varit förstucken uti ena sot. öret af kakelugnen, spatseråde nu Ros först öfver palissaderna. och kom lyckligt ned på marken, derfter marscherade Djur samme väg och slutligen kulle Thorstenson göra lika. tur, men blef, på sätt örut.är nämndt, upptäckt och fångad, hvilket. häde ill följd att Djur icke fick tillrscklig tid på sig för tt kunna undkomma, . (G. H..o. S. T.) ———