Aftonbladet – 30 november 1852, sida 2

Samma chef, anställd vid en jernbana, ville påtruga alla underordnade arbetare jasedlar, dem de dock vägrade att emottaga. Man läser i L.de För öfrigt inga politiska nyheter ifr.n Frankrike, om icke en liten ny skandal hvarmed hr Granier de Cassagnac betecknat sitt äterinträde i OConstitutionnel. En artikel under rubrik: la solution, hvilken han offentliggjort i gärdagens nummer, och i hvilken han med vanlig bitterhet anföll bourgeoisien, har på hög befallning blifvit borttagen i den upplaga som utdelas i Paris, efter att ha varit införd i den upplaga som utgätt till departementerna och utlandet. Man finner häraf att äfven i Frankrike det icke alltid anses lämpligt att genom morgonupplagan sprida i hufvudstaden hvad som dock kan vara godt nog att få utspridt i landsorterna. BELGIEN. Andra kammarens centralsektion förkastade den 20 definitivt den bestämmelse i presslagförslaget, som belägger med straff muntliga förnärmelser mot fremmande regenter. Regeringen har slutit sig till den härigenom åstadkomna modifikationen af lagen. HOLLAND. Den 19 interpellerade i generalstaternas andra kammare hr Rochussen ministeren om Luxemburgs förhållande till tyska förbundet, utan att erhålla något svar. Derefter höll hr Groen van Prinsterer ett tal, som gjorde lifligt intryck. Han frågade ministeren, om den utan vidare förbehåll skulle erkänna Napoleon III och det nya kejsardömets auktoritet till dess ursprung och ändamål? Om motståndet mot Frankrikes obilliga fordringar i afseende på Hollands politiska rättigheter skall taga sitt initiativ från regeringen eller. från den allmänna opinionen? Om det vore sannt, attregeringen anhållit hos bokhandlare, att de icke skulle försälja eller Ööfversätta vissa arbeten om Louis Napoleon? -Konseljpresidenten Thorbecke uppträdde mot denna talare och föreställde honom oförsigtigheten af att på sådant sätt interpellera en liten stats regering. Han beklagade visserligen, att stormakterna icke gifvit några bättre garantier för de mindre staternas oberoende samt så alldeles öfvergifvit den konstitutionella banan, men han ansåg dylika diskussioner snarare medföra än aflägsna faran. Utrikesministern förbehöll sig att i nästa session få besvara de frågor, som kunde anses riktade till honom. Det var under behandlingen af utrikesministerns budget som denna diskussion uppstod. ENGLAND. I underhusets session den 19 dennes interpellerades regeringen angående det turkiska lånet, hvilket gaf understatssekreteraren för utrikes ärendena, lord Stanley, anledning yttra, att om regeringen än icke kunde framlägga den denna sak rörande diplomatiska korrespondensen, så var han dock i tillfälle förklara, att turkiska gesandten i Paris vid lånets afslutande gått vida öfver sina instruktioner, och att detta var anledningen hvarför turkiska regeringen ej kunnat ratificera lånet. Det liberala sätt hvarpå han går tillväga vid äterbetalningen låter dock hoppas att denna sak skall slutas till allmän tillfredsställelse. Lord Dudley Stuart har förklarat sig vilja framlägga ett förslag med afseende på den mycket omtalade i Rom häktade och till döden dömde engelsmannen Murray. Lord John Russell tillsporde kolonialministern rörande förhållandena på Cap-kolonien, hvarpå sir J. Pakington uppläste ett utdrag ur general Cathcearts sista depesch, i hvilken meddelas att kriget kan anses säsom i det närmaste slutadt, då det ännu hufvudsakligen endast vore fråga om att trygga de sednast vunna framgångarne genom militärisk occupation af de landssträckor utur hvilka rebellerna blifvit fördrifna. Beträffande frågan hvarföre författningen icke blifvit meddelad, hvilken omständighet i Cap väckt så mycket miss-Ejeg 28 tillbännagaf ministern i en längre förklaring, att regeringen visserligen beslutat att icke förhålla kolonien den fria författningen, men att svårigheter nyligen åter visat sig 1 afseende på särskilda bestämmelser i vallagen, och att först en närmare undersökning öfver denna punkt erfordrades innan man kunde gå längre i saken. Humes förslag, att innan det Villierska förslaget företogs i underhuset, genom namnupprop borde konstateras hvilka medlemmar som äro närvarande eller ej, har blifvit antaget med 147 röster mot 142. På en förfrågan af grefve S:t Germans rörande resultatet af den konferens som förlidet år hölls för att reglera karantänsförhållandena, förklarade lord Malmesbury i öfverhuset, att ban ännu icke var i tillfälle att framlägga de voluminösa handlingarne i ämnet. Man hoppades emellertid att konferensens förslag skulle blifva antaget, alldenstund, äfven om några regeringar ej skulle finnas benägna ingå på ett fördrag i detta hänsende, så hade dock redan Portugal, Sardinien, Frankrike och Spanien förklarat sig vilja omfatta Englands förslag i karantinsfrågan. Lord Lonsdale meds delade vid samma tillfälle, att regeringen redan affärdat befallning till Southampton att befria passagerarne på La Plata ur karantänen. Lord Stanley of Alderley äfvensom grefven af Winchelsea ansågo alla kärantänsanstalter mot kolera och gula febern onyttiga, hvarvid lord Malmesbury anmärkte, att det i alla fall vore omöjligt att öfvertyga de fremmande regeringarne, det nämnda sjukdomar ej äro smittsamma; af denna orsak hade också den engelske fullmäktige vid pariserkonferensen erhållit instruktioner endast angående förändring i karantänsanstalterna, men ingalunda om upphäfvande af desamma. Fröga har likaledes varit å bane i öfverhuset huruvida förvaltningen af jernvägarne borde