Aftonbladet – 30 november 1852, sida 2

ARENAN ———— —LL Och din kärlek till mig — ja det var som en uppväckelse från de döda! Jag har varit en ny menniska alltsedan! Och nu, Elisa, vill jag oftra min sista blodsdroppe, ren de skola ej taga dig ifrån mig. Den som vill komma åt dig, måste gå öfver mitt lik. O Herren förbarme sig öfver oss! sade Elisa snyftande. Måtte han låta oss komma tillsamman ut ur detta landet; det är allt hvad vi begära.n År Gud på deras sida? sade Georg, mindre talande till sin hustru, än gifvande luft åt sin egen bittra känsla. Ser han allt hvad de göra? Hvarföre låter han sådana saker ske? Och de säga oss, att de hafva bibeln på 8in sida; nog hafva de all makten, det är visst, De äro rika, friska, lyckliga; de äro medlemmar af kristna församlingar och boppas komma i Guds rike; och de vandra sin väg så beqvämt här i verlden, och ha allting efter sitt eget hufvud; ock fattiga, ärliga, trogna kristna — lika goda, ja bättre kristna än de, — ligga förtrampade i stoftet under deras fötter. De köpa dem och sälja dem, och göra en handelsvara af deras bjerteblod, deras suckar och tårar — och Gud tillstädjer det. Vän Georg,, ropade Simeon från köket, lyssna på den här psalmen, det han göra dig godt.z . Georg drog sin stol närmare dörren, och Elisa af. torkade sina tårar och gick äfven närmare för attlyssna, under det Simeon läste följande: . . Men jag hade så när staplat med mina fötter; mina steg hade fullt nära sluntit. Ty mig förtröt om de stortaliga, då jag såg att de ogudaktiga väl gick, Ty de äro 1 ingen dödsfara, utan etå fasta såsom ett palats, De äro icke i olycka såsom andra menniskor, och varda icke sårom andra menniskor plågade. Derför måste deras stolthet vara kostlig, och deras öfvervåld måste heta allt väl gjordt. De svälla i ansigtet såsom en fet buk: de göra hvad dem lyster. De förakta all ting och tala illa derom, och tala och lasta högmodeliga. Hvad de tala, det måste vara taladt neder af himmelen; hvad de säga, det måste gälla på jorden. Derför faller dem den menige man till; förty de nyttja deras vatten tillfyllest : Och de säga; Hvad skulle Gud fråga efter dem? Hvad skulle den Högste sköta om dem?, (Forts.)