Aftonbladet – 30 november 1852, sida 1

—— —LL— 1 framgången af de gamla underhandlingarne med Frankrike om en handelstraktat; men, som vi veta, hafva dessa underhandlingar icke heller nu fört till något gynnsamt resultat. Orsaken härtill kan finnas i båda de respektiva ländernas nuvarande prohibitiva tullförfattningar, samt de af dem gynnade mäktiga intressen, som å ömse sidor motarbeta en handelstraktat, hvilken i främsta rummet skulle upphäfva dessa onaturliga skrankor för hanIdeln. Frankrikes jernverksoch skogsegare frukta konkurrensen med det svenska jernet och vilja således der bibehålla de höga tullar, som till så stor del hindra införseln af vårt jern. Men om detta är ett hinder å sistnämnde lands sida, så är det säkert att våra prohibitiva tullstadganden emot Frankrikes ylleoch sidenväfnader hos oss fullt ut så mycket motverka ifrågavarande handelstraktats uppgörelse och här lika ihärdigt sätta sig deremot som skogsoch jernverksegarne i Frankrike. Det är nemligen icke blott höga tullafgifter, utan till och med absoluta förbud som från Sverige utestänga en stor del af produkterna från Frankrikes väfnadsindustri, och det ligger i sakens natur, att om vår jernindustri skall få några större fördelar på den franska marknaden, måste Frankrikes väfnadsindustri, som för det landet är af stor vigt, icke finna sig utestängd från den lofliga trafiken i Sverige. Att den olofliga står den öppen genom den tyska mellanhandeln är visserligen allmänt bekant, men i förevarande hänseende för ingen del tillfyllestgörande. Att tullen å de franska vinerna, hvilken nu är ganska hög, skulle å vår sida vara något större hinder emot den efterlängtade handelstraktaten är deremot föga troligt; ty vi hafva inga enskilda mäktiga intressen som täfla med dessa viner, såvida det ej skulle vara våra bränvinsproducenter; och vi kunna ej misstänka vår regering för att i detta fall hysa några för det allmänna skadliga sympatier. Hvad berörde tull eljest vidkommer, så är det ganska sannolikt, att om den nedsattes till förmån för franska vinproduktionen, skulle den förökade tillförseln fullkomligt ersätta vårt statsverk för tullsatsernas minskning. Hvad åter franska spritvaror, såsom cognac, m. fl. vidkommer, kan Frankrike icke med skäl fordra att något särskildt afseende skall hafvas å dem i handelstraktaten; ty lagstiftningen och beskattningen rörande spritvarorna äro af en mera egendomlig beskaffenhet för hvarje land, och det ena riket kan ej fordra att det andra deri skall göra någon rubbning. Men i stället att å vår sida tillskrifva den genom förbudssystemet hos oss gynnade: väfnadsindustrien någon väsentlig orsak uti misslyckandet af berörde underhandlingar, har man från vissa håll sökt göra troligt, att egentliga orsaken dertill funnes hos det med oss -förenade Norge, som äfven skulle deltaga i denna handelstraktat, men hvilket icke skulle vara benäget för de erforderliga eftergifterna. Som dylika framställningar gjort något intryck på somliga om verkliga förhållandet mindre upplysta personer och som de påtagligen gjorts för att blanda bort korten samt skydda våra prohibitister genom att emot norrmännen vända den misslynthet som rätteligen bör drabba de förra, så kan det vara nödigt att meddela några upplysningar härom. Hvad sjelfva gången af underhandlingarne de höra tillsfatsherngudrönns das omadan således icke direkt afgöra, i hvad mån svenska eller norska intressen å de förenade rikenas sida varit hindersamma emot den franska handelstraktaten; men genom en kort granskning af de förenade rikenas särskilda tull-lagstiftningar angående förut nämnde handelsvaror samt rikenas nuvarande handelsförbindelser med Frankrike, blir man dock i tillfälle att indirekte bedöma rikenas särskilda ställning till förevarande fråga. Med vintullen är det ungefär samma förhållande i Norge som i Sverige. Den är hög i båda länderna, utgörande hos oss 24 sk. pr kanna för vin som införes på fastager samt 1 rdr pr kanna för det som inkommer på buteljer. I Norge är samma tull för vin på fastager 20 sk. och på buteljer 1 rdr 8 sk., allt bko. Våra tullafgifter förökas dessutom med 10 procent i aigiften till handelsoch sjöfartsfonden. Då man med hvarandra jemför dessa tullafgifter samt den nuvarande ej särdeles betydliga vininförseln från Frankrike till båda de förenade rikena, kan man icke antaga att något allvarsamt hinder kan mera från det ena än från det andra af dem uppstå emot nedsättning i vintullen, så snart motsvarande fördelar vinnas. Sverige exporterar jern och trävaror och så gör äfven Norge, särdeles de sednare på Frankrike, hvartill komma ej obetydliga qvantiteter norsk fisk. Beträffande åter tullförfattningarnes stadganden emot väfnader, så visar norska tulltaxan en liberalitet, hvartill något spår ej finnes i vår, emedan vi i afseende på dessa artiklar hufvudsakligen arbetat för att skydda våra egna fabriker och tillverkningar, hvaremot Norge icke just eger några fabriker. Ö att nåäora karlar kommit in. som sutto kring