Aftonbladet – 30 november 1852, sida 1

itet, fann jag att några karlar kommit in, som sutto kring stt bord och drucko och språkade; och jag tänkte, innan ag rörde på mig, att jag ville höra hvad det kunde vara ör gunsti herrar, särdeles som jag hörde att det vankales tal om qväkare. xJa, sade en, de äro uppe iqväkärnybygget, det är säkert.o Då lyssnade jag med båda öronen, och jag kunde förstå att de talade just om vårt rämmande här. Sålunda låg jag der och hörde dem söra upp alla sina planer. Den här unge mannen, sade le, skulle skickas tillbaka till Kentucky, till sin herre, som ville exemplariskt bestraffa honom, till en varnagel för alla negrer som kände lust att rymma; och hans hu stru skulle två af dem föra ned till Ny-Orleans och sälja nenne der för sin egen räkning, och de räknade på att å en sexton till adertonhundra dollars för henne; och oarnet, sade de, skulle tillfalla en handelsman som hade söpt det; och så var der gossen Jim och hans mor; de skulle tillbaka till deras herre i Kentucky. De sade att det var två konstaplar i en stad här i trakten, hvilka skulle följa med dem för att gripa dessa personer, och den unga qvinnan skulle förag inför en fredsdomare; och on af karlarna, som var liten och hade ett spädt målföre, skulle gå ed på att hon var hans egendom, och få henne fverlemnad i sina händer för att föras ned till södern. De ha fått god reda på expeditionen som vi ärnat företaya i natt, och de skola vara efter osg, sex eller åtta nan starka. Säg, huru skola vi nu ställa till ?s Gruppen som stod der i olika ställningar efter denna verättelse var värd att målas. Rachel Haliday, som tasit händerna ur ett baktråg för att lyssna till nyheterna, nade nu slagit dem tillsammans med en uppsyn af djupaste bekymmer. Simeon såg djupt fundersam ut; Elisa nade slagit sina armar kring sin man och såg upp till nonom. Georg stod med hopknutna näfvar och blixtrande ögon, och såg ut såsom hvarje man måste se ut, hvars hustru skulle säljas på auktion, och hvars son skulle skickas till en slafhandlare, allt under skyddet af ett kristet folks lagar. Hvadskola vi göra, Georg? sade Elisa, försagd: Jag vet hvad jag skall göran, sade Georg, i dethan