Aftonbladet – 29 november 1852, sida 2

———-— . i Frivillig kortafgift till Barghuset. Det kända missförhållandet mellan allmänna barnhusets inkomster och utgifter, som är äfventyrligt för denna välgörande inrättnings framtid och som jemväl nödgat inrättninges att genom förhöjning af inlösningspriset för barn rainska sin verkningskrets, har hos en af stadens borgersmän, berr grosshandlaren och kortfabrikören S. Heurlin, väckt tankan derpå, att genom någon frivillig afgift kunna hjeipa barnhusets finansiella ställning. Han har dervid kommit att taga i öfvervägands burusom såväl i hufvudstaden som på andra orter det är allmänt brukligt att vid kortspel i sällskapskretsar i s. k. kortpengar betala 2 rdr bko för hvarje spel kort, ehuru sjelfva korten ej kosta mer än 40 sk. och således om värdet för ljusen tillräknas, ändock lemna ett öfverskott af ormkring 44 sk., hvilket tillfaller värden eller hans betjening. Herr Heurlin har föreställt sig att at denna behållning skulle en del, åtminstone då spelet skerienskildt hus, genom frivillig välvilja kunna påräknas såsom inkomst för barnhuset, och han har derföre föreslagit att barnhuset skulle låta förfärdiga och för ett visst pris tillhandahålia kortfabrikanter konstgraverade och af samma papper som de nu brukliga kortkonvoluten tillverkade pappersremsor, med derå till det bestämda priset utsatt pfrivillig afgift till Allmänna Barnhusets, hvilka pappersremsor kortfabrikanterne skulle låta fastklistra å konvoluten, och sedermera genom en motsvarig förhöjning i spelkortens försäljningspris föryttra, Herr Heurlin, som förslagsvis upptagit berörde afgifi till S sk. bko för hvarje kortlek, har tillika förklarat sig villig att, derest förslaget gillades, af barnhuset inköpa och å en del af sin korttillverkning anbringa dylika pappersremsor, under iakttagande af de kontrollföreskrifter som kunde meddelas, likväl med det vilkor att, derest förslaget vid utförandet misslyckades, så att korten, emot förmodan. ej vunne afsättning, Heurlin då måtte, emo pappersremsornas äterställande elier makulerande, erhålla restitution af de derför inbetalda penningar. Man har beräknat att om deita förslag vunnet framgång, så att förbrukarne af kort någorlunda allmänt begagnade sådana, för hvilka frivillig afgift till barnbuset erlades, skulle härigenor en önskvärd jemnvigt återställas mellan denms välgörenhetsinrättnings inkomster och utgifter samt densamma sannolikt snart åter kunne utvidga sin verksamhet för att, mera än nu ä förhållandet, motsvara sitt menniskovänliga än damål. ! Herr Heurlins förslag förtjenar således icke blott att med loford omtalas utan vore de önskeligt, att detsarama vunne bifall först ho: regeringen, till hvars pröfning detsamma fö närvarande blifvit hänskjutet af barnhuset: direktion, och sedermera af den kortspeland allmänheten. . ; Hvad denna sednare vidkommer så syne det oss antagligt, att, då en dylik frivillig af gift till barnhuset för kortspel ifrågakommer RAS SATSER ste Lo