Aftonbladet – 29 november 1852, sida 1

Article Image
ligen den krossade modren sin föregifna förvillelse. Hon har ej mer någon son! Det bedragna folket jublar i en skallande kör öfver det förmenta underverket af profeten, under det den förskjutna modren förstenas af fasa och vederdöparnes upprepade )Domine salvum fac regem, hemskt bryter sig väg genom jublet. Hela fjerde akten är förträffligt tänkt och skrifven. Och om denna final särskildt kan med skäl sägas, att den är en af den nyare dramatiska musikens ypperligaste skapelser. Den femte aktens förnämsta musikaliska handling, sonens och modrens försoning, Berthas glädje öfver den återfunne älskaren och strax derpå hennes död med en förbannelse öfver honom, när hon omsider i Johan igenkänt profeten, föregår uti fängelsehvalfvet och utvecklas i Fides scen, hennes duo med Johan och bådas trio med Bertha. Vi måste, för att ej blifva alltför vidlyftiga, afhålla oss från att följa alla de vexlande sinnesrörelser, som i denna del af handlingen, blixt på blixt. följa hvarandra och hvilka uti musiken hvar för sig fått ett uttryck, som värdigt sluter sig till det föregående. Karakteristiken i melodierna och rytmen understödjes härvid mäktigt af instrumenteringens omvexling och rikedom. — Om slut-finalen, der Johan midt under en svindlande bacebanal uti den präktiga festsalen, låter spränga slottet i luften, för att i den allmänna branden förgöra sig sjelf med sina fiender, torde, likasom förut om en del af tredje akten, med något skäl kunna sägas, att den är mera för ögat än för örat. Dock hafva vi äfven här uti Johans dryckesvisa en melodi, hvars skönhet ingenting lider genom den underliga och djerfva förening af vild sinnefröjd, trotsig sjelfironi öfver maktens sjunkande herrlighet, och längtan att genom lågornas skärseld föras till en bättre verld, som deruti uttalar sig. Vi hafva velat fästa våra musikälskande läsares uppmärksamhet på några af de ställen som synas oss företrädesvis utmärkta genom den musikaliska behandlingens värde; och i ett konstverk af så väsentligen dramatisk art,

29 november 1852, sida 1

Thumbnail