Aftonbladet – 29 november 1852, sida 1

bor tra Ratt betr RE RR RNE rr Fr Ne ihållande sömn. : Stockholm, den 29 Nov. 1852. egna och öfrige uppvaktande läkares vägnar. t P. O. Liljevalch. — Den försämrade ställningen för vår jerntillverkning ådrager sig en alltmer stegrad uppmärksamhet. Medan jernproduktionen i främmande länder gynnas af stigande priser, så att jernverksegare i England under denna Ihöst kunnat höja sina priser med 15 å 20 I procent, äro de hos oss i fallande, och oakItadt dessa nedsatta priser, minskas afsättningen. Priset å vanligt svenskt stångjern, som låren 1850 och 1851 var 16 rdr-bko pr skeppund här i Stockholm, nedgick vid innevarande års början till 15 rdr; och har sedermera fallit först till 14 rår 24 sk. och nyli8 åter till 14 rår, med benägenhet att falla erunder. På Götheborgs börs har förhållanildet varit än sämre. Sådana förhållanden verka naturligtvis en flallvarsam farhåga för jernindustriens framtid i vårt land. Men tillika uppmana de till undersökning af orsakerna till de ogynnsamma förhållandena, för att få utredt om de icke kunna i tid förbättras. Jernexporten utgör tför närvarande omkring hälften at rikets hela? Vexportvärde, och är således af en omiätlig vigt i för landets ekonomiska bestånd. G Vårt jern har ej förlorat något af sin naturliga godhet; men under det jernindustrien, synnerligen i England, gjort omätliga framsteg i följd af förbättrade metoder, lätta komd se Re nedsatt ränta på driftkapitalet, -lalltmera utvidgade: och underlättade handelstförbihdelser med hela verlden, hafva förbättringarne i berörde hänseenden hos oss varit bögst obetydliga. Uti förevarande industri, -Ihvars alster ingå i konkurrensen på verlds; marknaden, måste vi hålla jemna framsteg med öfriga nationer, såvida vi ej vilja utsätta Joss att blifva alldeles undanträngde från marknaden. I Sverige har man i allmänhet frukItat allt hvad konkurrens heter, till och med li afseende på jerntillverkningen, hvilket visar sig tydligen deraf, att vi utfärdat absolut förbud emot utländskt jern, på samma gång som vi förbudit utförseln af vårt eget tackjern. Vi hafva trott oss, genom att befria vår jernhandtering från konkurrens här hemma, gifva den ett godt skydd, icke besinnande att ;Iden i alla fall måste för aldra största delen laf sin produktion i utlandet underkasta sig den allmänna konkurrensen. Detta skydd torde emellertid i sin mån hafva bidragit att komma en del af våra jernproducenter att förgäta, det de alltid måste anordna sin industri på det sätt, att de kunna täfla med utländska jernverksegare, då man tillsammans jemför produkternas användbarhet, egenskaper och priser. En dylik glömska hotar emellertid nu med svåra följder. Inom pressen har Svenska Tidningen nyliigen meddelat en insönd längre uppsatts om Svenska brukshandteringen och jernJ exporten; Hvilken uppsatts innehällit många goda upplysningar i ämnet och dessutom i somliga hänseenden utmärkt sig för ett reformIbegär, som eljest icke brukar framträda från det hållet. Så har insändaren i nämnde tidning föreslagit, att all ordinarie beskattning å ljernhandteringen borde afskaffas, samt densamma i stället endast beläggas med bevillIning., Detta är verkligen en radikal reform i beskattningsväsendet, och var mer än vi väntat af en tidning, som eljest uttalat sina sympatier för bibehållande och uppdrifvande af grundskatterna. Uti förenämnde uppsatts om jernhandterinIgen vidrörer författaren först några af denI sammas allmänna öden på sednare tider: de stora förlusterna af kontinentalsystemet; den lyckligare konjunkturen efter 1816 till 1843, Idå priset i allmänhet var 16 å 18 rdr bko pr skeppund och 1821 till och med 21 rdr; försämringen, som derefter inträdde i följd af 1842 års financiella kris i Förenta Staterna, Idå priset å vårt stångjern, allt på Stockholms börs, nedgick 1843 till 147, och 1844 till 113 rdr, hvarefter det åter steg 1845 till 15 rdr och höll sig åren 1850 och 1851 vid 16 rdr. Men de förra sänkningarne och höjningarne i priset ha berott af allmänna förhållanden i verldshandeln, och vi hafva måst dela ljuft och ledt med de andra nationerna. Nu deremot, då ställningen för deras jernproducenter är god, försämras den för våra. Detta är det mest nedslående. Såsom resultater af denna sämre ställning finner man också, att priset för goda bruksegendomar, som ännu för 10 år tillbaka gällan voro till salu och i allmänhet betaltes ef