Aftonbladet – 26 november 1852, sida 1

förd i holländska tidningar, hvaraf vi meddela följande samraanfattning. År 1844 afsändes ett bref från konung Wilhelm I af Holland till kejsaren af Japan, med förslag att han skulle förmildra eller alldeles frångå sitt exklusiv-system. Svaret gaf icke tillkänna att det:a steg hade blifvit mindre väl emottaget, ej heller att den japanska styrelsen bemödade sig att vara på sin vakt emot förnyandet af ett dylikt förslag. Tvärtom uttalade japanska regeringen den bestämda öfvertygelsen, att holländska regeringen handlade af de renaste föranledningar och endast afsåg japanska folkets fördel. Det är sannt att svaret uttryckte en ledsnad att kejsardömets lagar gjorde det omöjligt att efterkomma uppmaningen, men hvarje ord andades ingenting annat än uppriktig välvilja och vänskap. Och ehuru bemödandet misslyckades ait förmå de japanska auktoriteterna till att öfvergifva sin förra politik, bevisades det godainiryck, som detta bemödande gjorde på dem, af de kort derpå utfördade dekreter, som anbefallde en mildare behandiing af fremlingar, som af någon olycklig omständighet fördes till kejsaredömets kuster. Allt hvad det kejserliga hofvet sökte att förekomma var den oriktiga föreställningen, att denna mera vänliga behandling af skeppsbrutna sjömän innebar något afvikande från det sedan 200 är rådande isoleringssystemet, och af denna anledning hade man sökt holländska regeringens bemedling, för att underrätta ej blott Förenta Staterna, utan äfven alla öfriga makter, att hvad de hade gjort endast borde tillskrifvas en känsla af mensklighet mot de olyckliga, och icke i minsta mån någon afvikelse från kejsaredömets gamla lagar. Detta meddelande var icke föranledtaf utrustningen utaf den amerikanska expeditionen, ehuru denna inträffade samtidigt, och det är detta som gifvit anledning till det rykte att Holland skulle sökt afskräcka Förenta Staterna från företaget. Då Amerika något sednare anhöll om Hollands bemedling, var den enda frågar, huruvida denna expedition skulle bli af fredlig natur, och så snart holländska regeringen derom fått visshet, lofvade den på en gång sitt biträde till att göra japanska auktoriteterna bekanta med arten af och ändamålet med eskaderns besök, och på samma gång ufäste den sig att använda allt sitt inflytande för att beveka dem att ställa sig i vänligare förhållande till andra. makter. Ej heller är af denna intervention att befara något afbrott i det goda förhållande som existerar mellan Japan och Holland, sedan on endast är ett upprepande af 1844 års meddelande, som upptogs med så mycken välvilja. Det oaktadt talar den holländska ministören icke i särdeles sanguiniska ordalag om det resultat vi hafva att vänta. Man får icke vänta, anmärker han ganska befogadt, att en styrelse lik Japans, afgöndrad såsom den är från den öfriga verlden och med sträng konseqvens följande sina egna fördomar, skulle på en gång kunna förmås att tvärt aflägga sina förra vanor. Ej heller kan det nekas, ait det måste bli utomordentligt svårt att bringa en sådan styrelse till insigt deraf, att hvad den nu ombedjes att bevilja såsom en ynnest måste den förr eller sednare afandra blifva tvungen att medge såsom en nödvändighet. Dock må vi förtröstansfullt vänta att det närvarande försöket skall hafva ett ingalunda: obetydligt inflytande till att påskynda ankomsen af den dag, då den japanska nationen skall bli förmådd att nedrifva skrankorna och intaga sir plats såsom en medlem i den allmänna mensklighetens familj. Under, sådana utsigter och förhoppningar skall commodore Perrys eskader hissa segel till Jeddo. En flotta af denna storlek, kommande från nya verldens stora republik, kan knappast undgå att göra ett djupt och välgörande intryck på japaneserna, på samma gång som de prof af konst, uppfinningar och industri, hvilka medtagas såsom skänker åt auktoriteterna, måste åtminstone öfvertyga ett så intelligent folk, att det är mycket i vester-verldens civilisation, som de hafva någotsköl att ej bortkasta och ringakta. Mätte expedi-. tionen röna framgång och få en god och lycklig utgång. — I dag kl. 12 skedde serafimer:ingbirg efter framlidne H. K. H. Hertigen af Leucehtenberg, fursten af Eichetedt, Maximilian Joseph Eugåne August, utnämnd till serafimerrean den 12 Okt. 1835, död den 4 Nov. — Tyska tidningar tillägga till berättelsen om hertigens af Leuchtenberg begrafning, att kejsar Nikolaus sjelf jemte de tre storfurstarne, hans söner, samt hertigen af Oldenburg; och kejsarens general-adjutanter buro kistam på sina skuldror ur hertigens palats ned på likvagnen. — Kejsaren har anställt den aflidne hertigens adjutanter såsom sina egna adjutanter. — 5. T. berättar att hofmedikus doktor Grill erhållit namn, heder och värdighet af —L— Arrie— —LLrr Le RSS Fer g är, så tror jag att jag skulle kunna förfara