Aftonbladet – 25 november 1852, sida 2

personer finge gå på trottoirerna med stora bördor, såsom nu är fallet, då man genom stora korgar, glasmästarelådor, målaregossar med sin, burkattiralj :balancerande på. hufvudet 0. 8. Vv. esomoftast nedtränges i rännstenen. ; fönges sort Eftersom vi kommit att tala om trottoirer, kunna vi icke underlåta att upprepa den fråga, som redan otaliga gånger blifvit gjord, men så vidt vi veta, ännu aldrig tillfredsställande besvarad: hvarföre vederbörande i Stockholm med trottoirer förse de aflägsnaste och obekantaste gator och gränder framför de vigtigaste och mest trafikerade gatorna? Icke nog att t. ex. Götbgatan, Hornsgatan, Nybrogatan och Storgatan å Ladugårdslandet ännu sakna trottoirer, då deremot Surbrunnsgatan och åtskilliga aldrig trafikerade bakgator på Ladugårdslandet m. fl. kunna skryta dermed. Men: sjelfva Nygatorna, belägna 1 hjertat af staden och med den allra lifligaste trafik, hafva ännu icke lyckats komma i åtanka; de göra ännu i dag fullt skäl för öknamnet dygatorna; och skall man fullfölja det hittills gängse systemet, så lära de väl icke få några trottoirer, förr än alla möjliga bakgator och bergstigar i Skinnarviken och Hvita Bergen först erhållit sådana. SIPREAERERAEeATL SHUT