Aftonbladet – 25 november 1852, sida 1

en ovanlig hand skulle göra mig rakt tokig. Om Dadd hade en sådan tillgifvenhet för mig som hon borde ha a ekuile hon ej ha så svårt för att vaka. Jag har viss hört talas om folk som haft sådana tillgifna tjenare, mer den lyckan blef aldrig min; och dervid suckade Maria Miss Ophelia hade lygsnat till detta samtal med ör uppsyn af skarpt aktgifvande allvar; och hon höll änn sina läppar hårdt sammanpregsade, liksom hon besluta att noga rekognoscera sin ställning innan hon gaf sig u på det bala. För öfrigt har visst Dadda ett slags välviljar, fortfor Maria; hon är mör i mun och höflig, men sjelfvisk i sitt hjertas grund, Så, till exempel, kan hon aldrig upphöra med sitt tissel och bråk med sin välsignade man. Ser s när jag blef gift och flyttade hit, skulle jag mnaturis ha henne med mig, och hennes man kunde min far ej umbära. Han var klensmed, och följaktligen omistling och jag tänkte och sade på den tiden, att det vore bäst att Dadda och han gåfvo hvarandra på båten, emedan de ändå troligen aldrig skulle komma att lefva tillsamman mer. Jag önskar nu, att jag stått fast dervid och gift Dadda med någon annan; men jag var en medgörlig toka, och ville ej envisas dermed. Jag sade Dadda på den tiden, att hon ej fick bereda sig på att träffa honom mer än en eller annan gång till i alla sina dagar; ty luften i min fars hemort är mig osund, och jag kommer aldrig dit; och jag rådde henne att taga sig en annan karl; men ingalunda — det behagades icke, Dadda har ett slags cgensinnighet i många punkter, gom icke hvar och en märker så väl som jag.n Har hon barn? gade miss Ophelia, Ja, hon har två.n . Jag förmodar det kostar på henne att vara skild ifrån em ?p Nå, min Gud, inte kunde jag släpa dem med mig. Det var ett par onaskiga ungar — inte kunde jag ha dem npå mig; och dessutom upptogo de alltför mycket tid ör henne; men jag tror nog att Dadda alltid bibehållit itet groll mot mig för det. Hon tredskag mot att taga vågon annan till man, och ehuru hon vet huru oumbärig hon är för mig, och huru svag min helsa är, så skulle