Aftonbladet – 24 november 1852, sida 3

den verldsliga makten icke egde insigt och styrka nog att ästadkomma sädana. Kommunikationsanstslterna hafva också en stundom förvänande makt att i män af sin förbättring öka trafiken, och säsom inbemska exempel derpå må här bnföras, att inkomsterna ä den först är 1800 till genomfart öppnade Trollhätte kanal redan stigit till fyraeller femdubbelt belopp, jemnförda med de första ärens, och att de äfven på Götbha kanal pä mindre än tjugo är hunnit tredubblas. Dä kanalanläggningar i ett land der den inre sjöfarten omkring halfva året bämmas af kölden, medfört sådana resultater, kan man utan tvekan päräkna att jernbanor, hvilka med undantag af en eller annan yrvädersdag kunna begagnas hela äret igenom, och medgifva en vida större skyndsambhet, skola inom en kort tid motsvara de kostnader som erfordras för deras anläggning, endast de erhälla en sädan sträckning som möter de minsta svärigheter på samma gäng som den läter dem päräkna den största personaloch varutrafik, som landet på grund af sina naturliga tillgängar kan erbjuda. Ty likasom de flesta menskliga förhällanden beror trafiken af vissa allmänna naturbestämningar, hvilka kulturen väl kan modifiera, men svärligen i väsentlig mån förändra. Ländernas läge och figur, beskaf fenheten af deras yta och klimat skall derföre i alla tider utöfva sitt inflytande på kommunikationsanstalterna, huru mycket ocksä mensklig uppfinningsförmåga och ihärdighet må lyckas att förbättra desamma. Vid hvarje mera genomgripande försök att underlätta trafiken i ett land, mäste man derföre lyssna till de vinkar, som naturen lemnar, och hvilka äro sä mycket tydligare, ju lävgre odlingen haft tillfälle att fritt utveckla de näringsgrenar, som bäst lämpa sig för särskilda landsorters läge och tillgängar, och betolkningen sälunda hunnit att sä fördela sig öfver landets olika trakter, att dess antal kan anses stä i et: visst förhällande till de naturliga bjelpkällorna för dess uppehälle. En stor del af året så godt som afskuret frän den öfriga verlden, är Sverige af naturen hänvisadt på tvenne punkter för underhällande af gemenskapen ej mindre med Europas egentliga kontinent än med den öppna oceanen och öfriga verldsdelar, och dä dessa punkter — Öresund och mynningen af Götha elt — äfveh omgifvas af trakter med en relatift större befolkning, samt ej hafva nägra utsigter att erhälla nägon ytterligare, konstgjord, vattenkommunikation, så synas de ur så väl allmänt politiska som ekonomiska och kommerciella skäl framför andra vara egnade till utgängspunkter för vära första större jernbansanläggningar. Särdeles har Götheborg genom sitt läge de förenade fördelarne af den genaste, samt at fysiska och politiska hinder minst besvärade sjöfart till den öppna oceanen, och en beqväm vattenkommunikation med flera inre delar af riket. Det synes derigenom vara af naturen bestämdt till den förnämsta stapelorten i Sverige, ja i Skandinavien, hvars trenne riken der hafva sin naturliga medelpunkt. I den män som Sveriges politiska, merkantila och sociala förbindelser ut vidgat sig, har derföre af dess förnämsta statsmän en allt större vigt blifvit fästad vid en tryggad besittning af denna punkt, samt vid underlättande af dess kommunikation med landets öfriga delar. Men det är blott i en riktning som Götheborg kunnat erhälla nägon inre vattenkommunikation med omgifvande provinser, och dess förbindelser till lands hafva ända till sednaste ären varit eller äro till och med ännu högst besvärliga, säsom ibland annat kan slutas deraf att ängbätskommunikation uppstått mellan Götbeborg och Jönköping, oaktadt kanalvägen är mer än dubbelt längre och trafiken derå dessutom försväras genom uppehället i 37 slussar. En följd deraf är ock, att den stora Vestgötaslätten, som i vidsträckt bet och fruktbarhet nästan blott kan jemföras med den Skänska, ej förr än efter Trollhätteoch Götha kanals fullbordan begynnt att blifva sä odlad, som den borde, ehuru den genom förbättrade metoder och lättare atsättning under de sista ären redan kunnat afkasta betydliga qvantiteter spanmäl för utförsel till England. Götheborg synes af alla dessa skäl framför andra orter vara tjenlig till begynnelsepunkt för en jernbansanläggning, hvars ändamäl ej blott är att befordra den inre rörelsen inom en trängre krets, utan att sätta rikets hufvudstad, och dermed hela landet, i en närmare beröring med utlandet, och hvilken derför2 anses förtjent att bekostas af staten. Det är också endast under förutsättning, att den af grefve Rosen föreslagna banan mellan Hult och Örebro samt Köping skulle befordra en hastigare förbindelse mellan Stockholm och Götheborg, som den af ständerna vid de bäda sednaste riksdagarne medgifna räntegaranti blifvit beviljad. Men detta syftemäl kan endast högst ofullständigt vinnas, sä länge icke jernbanan är utsträckt åtminstone ända till sistnämnde stad, och dess snara fortsättning är derföre sä mycket mera önskvärd, som man mäste befara, att den betydliga ränta, som ständerna garanterat för den ofvannämnda sträckan mellan Hult och Köping, eljest torde nog länge komma att belasta statsbudgeten, utan motsvarande fördel för landet i dess helbet. Genom banans utsträckning ända till Götheborg skulle trafiken derå erhålla en vida större betydenhet, emedan den finge en utgängspunkt, med betydlig befolkning och fabriksrörelse, samt ännu betydligare sjöfart och bandel, — hvaremot Hult oeh Köping alls icke äro af någon betydenhet, — emedan den blefve brukbar hela äret igehom och säledes äfven under flera månader, hvarunder alls ingen konkurrens med sjökommunikationen vore att befara och förbindelsen mellan landets olika delar i anseende till vägarnes dåliga beskaftenhet möter stora svärigheter, och slutligen emedan de distrikter, hvarigenom denna sträckning af jernbanan skulle löpa, ega en vida tätare befolkning än omgifningarne kring Nerikes-banan, och låta päräkna en åtminstone dubbelt större perso-!; naltrafik. Det är nemligen genom erfarenheten i andra länder utrönt, att personaltrafiken ä en jernbana står i ett temligen bestämdt förhällande till befolkningens antal inom ett visst afstånd från densamma, och den af Kongl. Maj:t tillförordnade jemvägskommittåen har efter denna grund beräknat den blifvande trafiken ä banan mellan Hult och Köping. För en noggrann tillämpning af denna beräkningsgrund vore det nödigt, att banans sträckning voro definitift bestämd och att folkmängdstabellerna vore att tillgå för det sista qvinqvenniet, För närvarande må det emellertid vara tillräckligt att anmärka, att det närmaste fögderiet intill Götheborg bar omkring 6200 menniskor på qvadratmilen, Fjäre fögderi i norra Halland 4200, samt de båda fögderier som ligga vester om den föreslagna banan, intill Götha elf och Wenern (WäneochLecköF-.)3400, Höjentorps 3000 och Kullings, Skara samt Wadsbo 2500—2800, hvaremot kring den blifvande banan emellan Hult och Köping, samt vidare på dess fortsättning till Stockholm, blott ett enda fögderi är fullt jemförligt med det glesast befolkade utefter den sednast föreslagna linien genom Westergötland, och befolkningen i det hela blott stiger till omkring 2000 pä qvadratmilen. Stadsbefolkningen är härvid icke inberäknad. Sammanlägger man dess antal för hvardera linien med ett afständ af omkring 3 mil från banan, så befinnes, att den ä linien frän Svartå till Götheborg skulle öfverskjuta folkmängden i städerna utmed den beslutade banan mellan Hult och Köping med sjelfva Götheborgs stads befolkning, 22,000 personer, hvarigenom öfvervigten för den förra linien kan anses alldeles gifven, äfven om nägon differens skulle ega rum emellan de här anförda siffror och dem en blifvande noggrannare undersökning at förhällandet kan lägga i dagen. Om man härvid erinrar sig, att personaltrafiam tmsan oifror halfoya inkamstaon 2 iarmhannrena mb la cssrsosrcsmo mm mm q hmmm I I I ÖV — ——— nr Nn ms Ar ARR A me 2 AA OR I LAR RR OR Ar RR RR RR hot tt je då 1 AJS ek pg fört NL NL Ft BEA TR